Patrullhundskurser arrangeras av Svenska Brukshundklubben och syftar till att ekipaget efter fullgjord och godkänd utbildning ska bemanna en befattning som hundförare i Hemvärnet. Det finns fyra olika typer av Patrullhundkurser; traditionell kurs, helgkurs, internatkurs och intensivkurs. Alla har samma innehåll och omfattar hela 210 timmars utbildning. Efter ett informationsmöte börjar sedan själva kursen med ett så kallat Anlagstest Patrullhund där en FM-kontrollant under ca 20 minuter prövar om hunden är lämplig för fortsatt utbildning. 

Text & Foto: Christoffer Frances

I mars arrangerade Märsta-Sigtuna Brukshundklubb ett Anlagstest ute hos grannklubben i Stockholmsdistriktet Lidingö BK. Tio hundar testades under dagen och icke mindre än nio av dessa blev godkända för fortsatt utbildning. Vi var givetvis på plats och tittade på några av hundarna av lite olika raser som rottweiler, labrador och givetvis också en mycket fin, ung schäfertik som också fastnade i kameralinsen

Anlagstestet som arrangerades ute på delar av Lidingö BK:s MH/MT bana leddes av FM-kontrollanten Adam Hovind med hjälp av kursansvariga Lorentz Ogebjer och Caroline Nilsson. 

Under Anlagstestet gås följande moment igenom med hunden som ska prövas.

  • Hälsning
  • Samarbete med okänd person
  • Hantering med lyft
  • Socialt engagemang
  • Engagemang med aktivitet och föremålssök
  • Skottprov

Moment 1. Hälsning.

Den unga schäfertiken Divahedens Rubi 1,5 år, som vi följde tillsammans med hennes matte Johanna, fick precis som de andra hundarna börja med att lotsas in på testområdet och där hälsa på och nosa av alla i publiken. När det var klart så beordrades Johanna och Rubi att ställa sig passiv ett par meter framför publiken. Efter en liten stund ansluter FM-kontrollanten Adam efter att ha varit dold ute i skogen 30 meter bort.


Johanna och Rubi väntar på FM- kontrollanten Adam, som plötsligt dyker upp efter att ha varit dold ute i skogen

Rubi var till att börja inte helt på det klara med vem den här killen var och om det var okay att hälsa på honom. 

Men i Adams vana hantering och händer fann sig Rubi ganska snabbt och accepterade sin nya kompis.

Moment 2. Samarbete med okänd person.

Efter den inledande hälsningen var det dags för Rubi att följa med Adam på en kort promenad. Även om Rubi gärna ville hålla koll var matte befann sig följde hon nyfiket med Adam på en sväng. 

Under promenaden är det viktigt att FM-kontrollanten rör sig ledigt, rörligt och med en positiv röst ser till att skapa kontakt och samarbete med hunden. När den korta turen är över och FM-kontrollanten och hunden inlett ett samarbete är det dags för nästa moment som är ”hantering”.

Moment 3. Hantering med lyft.                          

På ett avstånd av fyra meter till hundföraren påbörjar kontrollanten hanteringen genom att känna igenom hunden från huvudet, öronen och rör sig sedan sakta bakåt längs kroppen. Viktigt är också att passa på att lukta i hundens öron för att försöka fastställa om det finns risk att den har någon öroninfektion. En öroninfektion luktar vanligtvis illa och om hunden lider av en infektion ska den inte senare under anlagstestet utsättas för skottprovet.    

Under hanteringsbiten är det viktigt att FM-kontrollanten tänker på att skydda sig själv om nu en hund skulle känna obehag eller smärta och på något sätt skulle vilja säga ifrån.

Vår egen testhund Rubi hade inga problem med att låta sig kännas igenom av Adam och lät honom villigt, men dock med en blick på sin matte för att få hennes godkännande, lyfta på läpparna, fram–, bakben och svansen. 

Efter den här inledande hanteringsdelen var det dags för Rubi att låta sig lyftas upp på en låda och sedan stå/sitta där en stund innan det var dags för ett ganska handfast, men vänligt, lyft ned från lådan till marken igen.testhund Rubi hade inga problem med att låta sig kännas igenom av Adam och lät honom villigt, men dock med en blick på sin matte för att få hennes godkännande, lyfta på läpparna, fram–, bakben och svansen

Syftet med momentet är att kunna bilda sig en uppfattning om hur hunden reagerar om den senare under utbildning eller i tjänst behöver omhändertas av någon annan än föraren.

En hund som påverkas negativt av hanteringen genom att visa det med t ex sitt kroppsspråk, ljuda, eller visar flyktbeteenden skall underkännas och momentet avbryts omedelbart.            

Moment 4: Socialt engagemang.               

Hundföraren startar upp leken tillsammans med sin hund och en favoritleksak/belöning. När de lekt en stund tar FM-kontrollanten över leken samtidigt som hundföraren flyttar sig lite åt sidan. Leken avslutas med att föraren tar leksaken från hunden och ger den till FM-kontrollanten som förflyttar sig ca 30-40 meter ifrån ekipaget och samtidigt försöker locka hunden att komma och leka tillsammans. Medan FM-kontrollanten rör sig bort håller föraren kvar hunden genom ett löst grepp i halsbandet, eller i kopplet tills hen får tecken att släppa hunden.

Kontrollanten leker en stund med hunden och släpper sedan föremålet/leksaken så att hunden kan förflytta sig och också ges chansen att ta på nytt ta upp leken.

Det är föraren som avgör om leken ska vara av jakt-, eller social karaktär.

Momentet ger en bild av hur väl hunden svarar på lekinviter från främmande personer, vilket är en viktigt del i den fortsatta utbildningen

Efter de inledande momenten var nu Rubi och Adam kompisar och när han bjöd in den unga schäfertiken till en lekstund kunde hon knappt hålla tassarna kvar i marken av glädje och iver över lekinviten. Tillsammans fick de en stunds härligt kampande om matte Johannas medhavda bitstock.

Moment 5. Engagemang och aktivitet (föremålssök).                                             

I det här momentet vill man titta på hundens arbetsvilja, uthållighet och förmåga att arbeta självständigt på ett visst avstånd från föraren. Johanna hade valt en snörboll till Rubi och momentet som går till så här,

Föraren håller hunden i halsbandet medan FM-kontrollanten ger hunden en retning med föremålet/leksaken. FM-kontrollanten går sedan ut ca 30 meter från hunden och lägger ut föremålet och låtsas också göra ytterligare två gömmor. Efter det går FM-kontrollanten tillbaks till hunden och visar sina tomma händer varpå föraren släpper ut hunden för att leta.

Det här tyckte vår hund Rubi var grejen med hela Anlagstestet. Hon for iväg som en raket ut i det avvallade sökområdet och till att börja med var nog tassarna betydligt snabbare än både nosen och hjärnan och det blev mest springande. Men efter några bara några ögonblick kom schäfertikens nos igång och hon ringade snabbt in snörbollen och tog hem den till sin matte som berömde henne ordentligt.

I del två av momentet går FM-kontrollanten åter ut i rutan med leksaken och låtsas denna gång att gömma föremålet. Hunden skickas åter ut för att leta och man tittar här noga på hur länge den orkar vara aktiv och hålla i sökarbetet.

När FM-kontrollanten Adam hade sett Rubi arbeta ordentligt och intensivt slängde han ut bollen i rutan så att hon kunde få sin efterlängtade belöning.

Moment 6. Skottprov.                               

Precis som vid ett MH eller MT prövas hunden med först två skott i passivitet, dvs att föraren bara står still med hunden och sedan med två skott i aktivitet. Aktiviteten kan antingen vara att föraren leker med hunden eller att ekipaget är i rörelse. Skytten ska under momentet vara dold för hunden och placerad ca 30 meter ifrån ekipaget. Viktigt att tänka på är också att vindriktningen från skytten skall vara ifrån hunden.                                                            Självklart är det viktigt att en Patrullhund som skall arbeta i ett förband är skottfast.    

När första skotten ekade mellan träden vände sig Rudi hastigt om och kollade ut mot skogen varifrån den plötsliga smällen kommit. Men reaktionen var helt klart av naturlig nyfikenhet och hon visade inga tecken på någon form av rädsla. De tre övriga skotten ignorerade hon också totalt. 

FM-kontrollantens sammanfattning.     

Efter testet frågade Adam föraren Johanna om hon tyckte att hon hade känt igen sin hund under de olika momenten? Svaret blev ett snabbt ”ja”, från Johanna.    

Vidare frågade Adam om hon som förare varit lite nervös inför och under testet? Svaret blev även denna gång ett ”ja, lite grann”.

Sedan sammanfattade Adam sin genomgående positiva bild av hunden och gratulerade Johanna och Rudi till att ha blivit godkända för fortsatt utbildning till Patrullhundekipage.