Enligt uppgift finns det nu närmare 900 000 hundar i Sverige. Eller för att vara mer exakt, enligt en undersökning i slutet av förra året, 881 000 hundar av inte mindre än 411 olika raser.
1 maj 2019 hålls BH och exteriörbeskriving på SK Åker
Utställning.
Året runt arrangeras det utställningar över hela landet. Några av de allra största utställningshelgerna är de årliga Stockholm Hundmässa i december och några veckor senare i början av januari My Dog i Göteborg.
Svenska Kennelklubben.
De flesta utställningarna arrangeras av lokalklubbar och arrangörer via Svenska Kennelklubben.
Svenska Brukshundklubben.
Även Svenska Brukshundklubben arrangerar utställningar för de så kallade brukshundsraserna som organisationen har avelsansvaret för. Detta innebär att för de raser som SBK ansvarar för, är utställningarna ett verktyg för att säkerställa att hundarnas utseende är korrekt för ett eventuellt framtida avelsarbete.
Friska och funktionsdugliga hundar.
En av SBK:s uppgifter är att tillhandahålla mentalt och fysiskt friska samt funktionsdugliga hundar. Det innebär bland annat att de brukshundraser som SBK har avelsansvar för ska vara byggda både för att arbeta och även vara rastypiska. Men oavsett om hunden är av bruksras eller inte, så vill vi ju alla, givetvis, ha friska och sunda hundar. Utställningsdomarna har en gedigen utbildning via SKK, eller motsvarande organisation i sitt hemland. De flesta rasklubbar arrangerar egna specialutställningar med rasspecialister som dömer. Det är då ofta populärt att ta hit domare från det land som anses vara rasens ursprungsland. T ex är det ofta populärt att anlita tyska domare vid schäferutställningar här i Sverige. Något som man också anser lockar fler uppfödare och ägare att anmäla sina hundar.
Exteriörbeskrivning. Rasklubbarna och SBK arrangerar också så kallade exteriörbeskrivningar. Vid en exteriörbeskrivning gör domaren en noggrann och detaljerad beskrivning av en enskild individ. Hunden mäts på flera olika sätt och förtjänster, eventuella brister och avvikelser från rasstandarden noteras noggrant. Hundens exteriör redovisas i ett protokoll, med över 100 punkter som skall gås igenom och som är gemensamt för alla brukshundraser.
Som hundägare eller uppfödare kan man låta sin hund göra en exteriörbeskrivning enligt följande:
Från 12 – 17 månaders ålder.
Dessa resultat registreras enbart av Svenska Brukshundklubben.
Från 18 månaders ålder.
Dessa resultat registreras av Svenska Kennelklubben i Hunddata.
Korad hund.
För att hunden ska få titeln korad registrerad hos Svenska Kennelklubben måste hunden ha ett godkänt resultat från en exteriörbeskrivning gjord då hunden är 18 månader eller äldre, och ett godkänt resultat från mentaltest MT2007.
MT2007 och MT2017. MT/Mentaltest riktar sig till hundar av brukshundras och ger dig som ägare, eller uppfödare en bra bild av din hund. På Svenska Brukshundklubbens kongress 2016 togs beslut om att införa ett nytt mentaltest – MT2017. Då beslutet fick avslag av Svenska Kennelklubben, bestämde sig SBK att införa det nya mentaltestet som en testverksamhet för att samla in mer data och kunna komplettera underlaget för en ny ansökan. Därför arrangeras nu både MT2007, dvs det nuvarande MT och MT2017 parallellt. Varför göra det enkelt för sig kan man ju verkligen undra?
Vilka kan starta på Brukshundklubbens mentaltest?
Alla bruksraser som har genomfört samtliga moment vid ett MH kan starta på MT2017. Hunden ska vara mellan 18 och 48 månader, tills vidare får dock även äldre hundar starta i mån av plats. SBK arrangerar båda testen parallellt under en tid framöver även om MT2017 ännu så länge är inofficiellt. Du kan starta i båda mentaltesterna oavsett resultat.
MT och MH.
Ett mentaltest MT2017 är till stora delar likt en Mentalbeskrivning Hund eller förkortat MH, men har några andra moment som t ex släden eller kälken. En annan stor skillnad är att i ett MH beskriver den så kallade mentalbeskrivaren hur han eller hon uppfattar hunden i de olika testsituationerna i ett protokoll. Vid ett MT så bedöms och betygsätts hunden av två domare och en slut-, eller totalpoäng sätts för hunden.
Wiking Chidob Umbra af Ulva.
Efter en kylig morgon hos Schäferhundklubben Åker, precis utanför Mariefred och fyra ekipage som genomfört sina Behörighetsprov / BH är det äntligen dags för exteriörbeskrivningen att börja. Anledningen till att jag anmält min Ulva är ren nyfikenhet. Dels för att lära mig mer om hur en exteriörbeskrivning går till och dessutom, givetvis, för att få veta hur min egen Ulva ser ut och rör sig enligt den satta rasstandarden för just schäfer.
Erfarne Yngve Pettersson är dagens exteriördomare och till sin hjälp har han Rose-Marie som agerar skrivare och protokollförare. Tre hundar är på plats för att beskrivas och Ulva är sist ut. Passar mig utmärkt, då hinner jag titta på hur beskrivningen går till steg för steg.
ID-kontroll, tandkontroll och mätning. Exteriörbeskrivningen inleds med en ID-kontroll med hjälp av chipmärkningen. Därefter kontrolleras Ulvas bett och tänder. Denna kontroll fungerar även som en check på att hunden låter sig hanteras av en främmande person utan att rygga tillbaks eller visa någon form av ovilja eller reservation. En av Ulvas små framtänder, en s k P1, i underkäken saknas och kan troligen återfinnas i en apportbock någonstans i landet. Allt förs noga in i protokollet, punkt för punkt. Yngve säger att förlusten av en (1) P1 tand är okay, men att jag när det hände borde ha kontaktat en veterinär och fått ett intyg på att det skett genom en olyckshändelse.
Mankhöjd, längd, bröstdjup.
Efter bett- och tandkontroll var det dags för mätningen. Enligt rasstandarden ska en schäferhane vara 60-65 cm i mankhöjd och en tik 55-60. Mätt på absolut slätt underlag hamnade Ulva på 60 cm och är med andra ord en ganska välväxt tik. Längden mättes till 72 cm och bröstdjupet till 31 cm.
Protokollet.
Protokollet har siffror från 1-7, där 1 är UA eller Utan Anmärkning. En 2:a har något avvikande, medan en 7:a självklart hamnar i andra änden av hela skalan.
Huvudet eller mer utförligt, skalle, nos, ögon och öron.
Denna del av protokollet har inte mindre än 29 punkter som gås igenom och som allt annat protokollförs. Ulva får samtliga rutor avprickade med en 1:a dvs UA.
Johnny The Handler.
För att exteriördomaren korrekt ska kunna bedöma en hund eller som i det här fallet Ulva måste hon ställas rätt så att domaren kan se alla vinklar och kroppsdelar på ett för hunden rättvist sätt. I vårat fall så har varken jag eller Ulva någon utställningsvana och jag har i ärlighetens namn ingen aning om hur en schäfer ska stå för att visa sig som bäst. Tur för oss då att en man vid namn Johnny var på plats för att bl a hjälpa exteriördomaren och oss med denna bit. Först tyckte Ulva att ”vad är du för en, håll inte på att dra i mina ben”. Men erfarne Johnny blev snabbt bästis och tjenis med Ulva och tillsammans lyckades vi få henne att verkligen visa upp sig från sin bästa sida. Vid ett tillfälle kände Johnny på sig att Ulva stod perfekt så han ropade blixtsnabbt. – Skynda dig nu matte att ta några bilder!
Framparti.
Nästa del av hunden som granskas är som framgår av rubriken frampartiet. Här kontrolleras hals, bröstkorg, skulderparti, överarmsvinkel och –längd, underarm, benställning, armbågar, mellanhänder och tassar. På punkterna 49 & 50 som rör överarmsvinkel och överarmslängd får Ulva 2:or i protokollet och Yngve förklarar att hon är lite kort i överarmarna.
Bakparti. När Yngve sedan går igenom Ulvas bakparti så sätter han också 2:or, alltså en liten avvikelse, i rutorna för Kors. Att Ulva är lite, lite kort i överarmarna och även i korset gör att hon inte riktigt kan få ut maximal steglängd i travet, berättar Yngve Pettersson efteråt i sin sammanfattning.
Rygg.
Innan bakpartiet gicks igenom, var det ett avsnitt i protokollet om rygg med fyra punkter: Manke, överlinjeX2 och ländparti. Här fick Ulva fyra raka 1:or.
Rörelser.
Under denna rubrik är det 16 rutor att pricka av för exteriördomaren. Här är det också dags för hundföraren, dvs jag, att börja agera tillsammans med sin hund. Jag får instruktioner av Yngve om att gå fram och tillbaks med Ulva så att han kan hur hon rör sig. Efter ett par sträckor så ber han mig att öka tempot så att han får se Ulva i trav.
Efter en stund så ber Yngve mig att springa i cirkel med Ulva så att han får chansen att pricka av de sista punkterna under rubriken rörelser. När det är gjort har han som exteriördomare tittat på bland annat spårvidd fram och bak, armbågar, handlovar, rörelser, kroppshållning, rygg, svanshållning och som tidigare nämnts steglängd fram och bak.
På steglängd fick Ulva i protokollet 2:or, vilket alltså hänger ihop med hennes något korta överarmar och kors.
Päls och färg.
Är den näst sista rubriken i det omfattande exteriörprotokollet och är en genomgång av pälslängd, -kvalitet, underull, färg och hunden eller individens mask och tecken. I rutan för Tanfärg satte Yngve en 2:a på Ulva. Hon är svart med gula tecken, men de gula partierna är lite för ljusgula.
Tan kommer från engelskans ord för solbränna och Tanfärg används färgbeskrivning av bland annat hundar.
Mentalitet.
De tre sista punkterna i protokollet handlar om hundens mentalitet och om den har varit tillgänglig, reserverad eller kanske till och med aggressiv under genomgången. Har den varit okay med att låta sig hanteras av främmande? Berörd? Eller helt enkelt Ej hanterbar? I Ulvas fall inga problem och alla siffror hamnade i rätta och önskvärda kolumner. Som jag tidigare beskrev så blev hon ju snabbt kompis med både Yngve när han skulle mäta henne och Johnny som ställde henne för domaren.
Tack för idag.
När protokollet är klart och underskrivet får vi också en kort muntlig genomgång av Yngve, som åter passar på att berömma Ulva för att hon är så välmusklad och i god kondition för en så pass senior hund. Än finns det många mil kvar i den gamla damen när det gäller att vara aktiv med träning och tävling. Mycket roligt att få så många svar på hur Ulva verkligen ser ut och hur hon rör sig och kunna jämföra det mot den så kallade rasstandarden. I mina ögon har Ulva alltid varit en toppschäfer på alla sätt och vis. Nu har jag det på papper också.
Christoffer Frances text.
