Grunden med hunden del 2

I förra numret presenterade vi del 1 av Jörgen Thynells ”Grunden med hunden”. När vi nu kör igång del 2, backar vi bandet bara lite grann och tar upp bollen strax innan vi avslutade. Resten av del 2 och del tre kommer i nästa nummer av vår tidning!

Författare Jörgen Thynell och Pernilla Hanke
Text  : Christoffer Frances
Foto: Jeanette Edsjö

Vi ska också som hundägare och förare vara lite försiktiga med att locka fram den mer aggressiva kampen hos hunden, säger Jörgen och fortsätter att berätta hur de inom Tullverket under åren ändrat sitt sätt att belöna sina hundar när de markerat.

Det var då det! På 80 och 90-talet konkurrerade vi inom Tullverket med våra hundar om bytet. Med tiden lärde vi oss att vi efter konkurrensen och fick avbryta arbetet och låta hunden få vila någon timme innan vi kunde låta den fortsätta att söka narkotika. Detta berodde på att vi genom konkurrenssituationen stressade våra hundar så mycket att de blev trötta och okoncentrerade.

Idag när vi inte stressar upp hundarna när de söker, finner och kommer till belöning, kan de arbeta mycket längre och ihållande utan paus. Det är inte ovanligt att de kan söka på 14-15 bilar i rad utan vila.

Nya tider, nya idéer och metoder.

– Det minimala vi inom Tullverket idag använder oss av i tillkämpandet är ju just när våra hundar hittar sitt byte och föraren går in och säger, ”ja, ja, där har du det”.

Att vi numera valt att låta hundarna komma in i bärandefasen så snabbt som möjligt efter en lyckad markering av narkotika eller ammunition, är att de då släcker ned allt som stressar upp dem i jakten.

Jakten är ju då över och det återstår att ta hem sitt byte i lugn och ro. Man kan se detta genom att hunden bär med lugn mun, andhämtningen går ned och den kan även åter kan tänka sig att ta kontakt med sin förare. En hund som får stressa ned i bärandet, t ex en skyddshund i transporterna, är snabbt redo för nästa moment.

Den hund som har liten bärlust har stor jaktlust och mindre byteslust. Man kan givetvis träna en hund att bära lugnt.
Hundförarnas tidigare kampbelöningar stressade bara upp hundarna och de fick sämre sökförmåga när de hjässade. Dess- utom riskerar man att föraren blir en motståndare till hunden om det plockar fram en rejäl kamplust eftersom hunden inser att den riskerar att förlora bytet eller en del av det.

Narkotikasökhunden Anja. Jörgen hade tidigare en högtempererad jaktlabbe Anja som redan när de kom fram till ett sökområdet hjässade, för att den klara förväntningar på hur det skulle sluta. Hittade den något och tassmarkerade så slängde Jörgen fram en brandslang och sedan började de kampa ihop. Även om Anja var högtempererad så räckte inte hennes bensin ett helt arbetspass eftersom så mycket energi försvann i och med stressen.

Nu har Jörgen en annan hund som när den hittar och markerat, belönas med att han talar om för den att den är världens bästa tullhund och sedan får den bära brandslangen som belöning för den lyckade jakten. När hunden har burit är den lugn, koncentrerad och redo för ett nytt sök. Men den hund som han kampat med hade han kört slut på och avbrutit den i den så kallade byteskedjan och om man gör det då uppstår lätt en frustration hos hunden.

Nej! Hunden har inget behov att veta att det är du som bestämmer, för det vet den redan. Om man som hundägare tar i rejält med ett nej, får vi ofta en hund som hukar lite, visar många signaler och sedan kommer in och börjar fjäska, klättra och slickar en vid öronen. Men det är sällan att vi tar i så mycket.

Vanligare är att man stoppar sin hund med ett nej och så kommer den in så att man kan röra vid varandra. Är man petig här, är man i hundens värld dominant och kräver att få sin vilja igenom. Sitt lite rakare, kom och kela med mig. Är man fysisk och hårdhänt och har ett negativt hanterande är man enligt hunden en stridstupp och ingen flockledare.

Har jag blåst på ett rejält nej-kommando då vill jag ju att hunden visar sig undergiven och söker kontakt och kanske hoppar upp och slickar mig i mungipan.

Det ligger mer krav på hunden i den andra fasen när du kräver att den ska komma in till dig och ta kontakt, än i det ursprungliga Nejet, det vill säga avbrytandet.

Det är inte alltid som jag är en fena på att förklara berättar Jörgen vidare. Det händer att det ringer folk som har gått en kurs eller tränat för mig och säger. Nu har jag sagt nej så många gånger och så högt till min hund att det måste ha hörts över hela Sverige! Men den lyssnar inte. En del har funderat på att börja med att förstärka med att kasta kättingar vid sidan av hunden, kasta grus eller petflaskor med grus i. Men vad lockar du med efter ditt ”nej”, frågar jag då? Om du i den situationen ber hunden komma in till dig och bjuder på en gobit,,, så är det inte speciellt lockande för hunden.

Se i stället bara till att det som du vill efter ditt ”nej”blir gjort med en mild stark vilja från dig som förare. Men positivt laddat för hunden så att den helst genomför det med viftande svans. Du ska ha en stark vilja att vara den aktiva ledaren efter ett ”nej”. Hunden har inget behov av att veta att det är du som bestämmer för det visste den redan.

En gyllene regel.
Har du sagt ”nej”till din hund, ska du direkt efter alltid visa och se till att hunden gör det du i stället vill som alternativ handling. När hunden gör detta så kan du berömma, men först då. Om den t ex börjar jaga en kanin och du avbryter den med ett ”nej” och den stannar upp och du berömmer den just då,,, är det väldigt vanligt att hunden i stället åter- upptar det den höll på med eftersom du inte tydligt har visat den en alternativ handling.

Känslan är viktigast. Känslan hos din hund är viktigare än belöningen. Energin hos en hund ligger mycket i den sociala biten. Vallhundar t ex jobbar ju mycket och energiladdat utan så mycket belöningar i form av godis och leksaker. Utan samarbetet bygger mer på ett socialt samspel mellan hund och förare. Kom ihåg att om du rör vid den hund när du tränar den skapar du starka band, manar Jörgen innan det är dags att ta in dagens första hund.

En narkotikasökhund har markerat korrekt på en gömma och bär sedan lugnt sin belöning.

Hunden ska alltid vara trygg.

SBK har ju en policy för god inlärning och det är självklart jättebra, säger Jörgen. Det är viktigt att våra hundar också får lära sig hur vi är även när vi är negativa. Men kom ihåg att din hund också ska känna sig trygg med dig som förare även när du behöver vara negativ. Precis lika trygg som när den får positiva signaler från dig. Om du vet att din hund är trygg med dig oavsett om du är positiv eller negativ, då har du tränat rätt. Det är nämligen så tiken fostrar och lär sina valpar under tiden hon har hand om dem i valplådan. När valparna sedan har lämnat tiken och uppfödaren och kommit till sina nya hem och nya hundkompisar så testar, tränar och lär de sig på egen hand under ca 6 månader. Efter det kommer hundens jaktutveckling som pågår runt 24 månader och under den tiden är det mycket jakt som gäller i den unga hundens värld. När hunden sedan är 3 år då börjar vuxenlivet på allvar och det är dags att på riktigt rangordna sig i flocken. Här någonstans kan din kompis kanske plötsligt börja knorra på dig för att den tycker att du tar för stor plats i TVsoffan. Vid den här åldern bör-jar hundarna ofta visa på olika sätt att de nu är vuxna.

Grunden med valpen.

Grunden för vår framtida gemensamma kommunikation med hunden lägger vi under valpens första 6 månader. Då lär hunden sig med förtroende att förstå både positiva och negativa signaler. Om man stärker hunden både i det aktiva och passiva så får man givetvis en starkare och stabilare hund som både orkar och klarar en större belastning. Hundens sociala säkerhet blir också bättre. Linus 14 år.

Vill jag ta kontakt med en hund gör jag det på kontaktzonen genom att toucha mungipan, jag skulle aldrig beröra en främmande hund på dess underkastelsezon. När hunden då tar kontakt touchar jag den igen i mungipan och som nu i fallet med Linus här så slår han in rumpan mot mig vilket betyder att han tycker att det är okay att vi har kontakt. Men mer än så här behöver vi inte hälsa tyckte Linus i det första läget. Men när jag sedan fortsätter att vilja ta kontakt med honom så kan jag kolla om hans hjärta börjar slå fortare, om han börjar andas fort eller om han vill fly? Men inget av det gör Linus och det betyder att han tycker att det är okay med mig, säger Jörgen. Han är nyfiken, tillgänglig och trygg i sig, men han tycker heller inte att han behöver fjäska med mig. Han är 14 år och har ju givetvis med sig mycket livserfarenhet och socialt självsäker. Ju längre vi håller på desto mer tycker han att det är okay.

När Jörgen tar i hunden så trycker den sig mot honom vilket tydligt talar om att hunden gillar beröringen.
När Jörgen sedan tar på kontaktzonerna, som går från mungiporna, kinderna längs hela kroppssidan och upp över svansroten, visar den gamla hunden att han gillar kontakten och att det är okay att komma nära. Jörgen smyger lite på hunden och Linus visar att han ej är helt bekväm med detta. Men Jörgen envisas och håller kvar och efter en stund kommer signalen från hunden om underkastelse genom att den smackar och slickar sig med tungan längs mungipan.

När hunden gett en så tydlig signal om att den förstått att underkasta sig måste ju föraren ge lättnad. Samma är om jag tar på kontaktzonerna och hunden reagerar med att vända sig mot mig och reptiltungan kommer blixtsnabbt fram. Hunden har reagerat på och förstått signalen

Undvik att hunden hamnar i försvar. Försvarstriangeln ska man undvika, säger Jörgen och förtydligar för oss åhörare. Enda gången det finns anledning att låta hunden avsiktligt hamna i för svar är om man ska lära en hund att vakta. Vissa skyddshundar som används i tjänst sätts i korta sekvenser i försvar så att man då kan lära dem att vara aggressiva mot en människa. De får då antingen bita en figurant i heldräkt eller jobba i munkorg. I övrigt ser jag ingen anledning att försätta hunden i detta känsloläge.

Men hur gör man om man sekundsnabbt vill sätta sin hund i försvar?
Hunden reagerar i tre snabba steg, de är ofta så snabba så det kan uppfattas som om att hunden bet ifrån utan att förvarna. Men det gör de inte, det är bara att hundens reaktioner är så blixtsnabba att vi inte hinner uppfatta dem.

Vill man som sagt snabbt sätta hunden i försvar så tar man den på en av de känsliga kontaktzonerna och trycker till rejält med hela näven då går det snabbt. Ta den i kinden som är väldigt känslig och läs paragrafer så sätter du den i försvar, eller om du snabbt och hårt tar hunden i ljumsken där den också är väldigt känslig så ställer den blixtsnabbt om till försvar.

Har man en hund med lite krut i och med social kamplust i så kan det smälla rejält, även om det är en hund som man vanligtvis uppfattar som lite mesig.

Men om du i stället tar tag i en av hundens underkastelsezoner, så visar hunden först underkastelse, sedan försöker den lirka sig ur detta och det är då en betydligt längre väg till det att hunden försöker bita ifrån aggressivt.

Gå och fika en stund.
Har du satt hunden i försvar kan du sedan lika gärna gå och fika för då kan du inte få hunden att just då vara i aktiv underkastelse. Men med tiden rinner detta av hunden och man kan börja kommunicera och samarbeta igen. Jörgen jämför det med att han skulle gå fram och väcka en deltagare som somnat under föreläsningen genom att vrida om näsan på den personen så att den får både ont och näsblod. När deltagaren vaknar till är han direkt i försvar och då funkar det inte om Jörgen sen säger, nu ska vi ha lite kul ihop. Förutsättningarna för ett samarbete finns inte där längre. Kopplet är vår förlängda arm.

Kopplet är absolut inte till för att rycka, dra, slita och försöka korrigera hunden med. Se i stället kopplet som din förlängda arm och ett utmärkt redskap för att kommunicera med din hund.

Fortsättning i nästa nummer

Jörgens bok Grunden med hunden, finns tyvärr just nu bara på diverse auktionssajter på webben. Men vi hoppas på ett nytryck snart.

Jörgens hemsida>>>

Intressanta Artiklar

Leave a Comment