Tyska segrarutställningen

Varje år anordnas i Tyskland världens största hundutställning för en ras, Bun- dessiegerzuchtschau för tyska schäferhundar. En utställning som i år samlade knappt 1 500 hundar från ett flertal olika länder. Denna typ av utställning har årligen arrangerats av den tyska schäferföreningen sedan 1899, då bildades nämligen den tyska rasklubben. Föreningen bildades av en samling herrar med Ryttmästare Max von Stepanitz i spetsen, som genom att korsa två olika vallhundar kunde få fram en passande hund som skulle vara arbetsduglig och kunna klara olika uppgifter som krävdes av det framväxande samhället. Man framställde denna ras genom att sätta upp en rasstandard som berättade om hur rasen skulle se ut. Denna rasstandard är fortfarande det rättesnöre som man har då man avlar fram nya hundar. Samtidigt som man fastställde denna rasstandard så fastslog man också att man årligen skulle ha en stor hundutställning där man noga skulle kontrollera att rasens standard följdes. Denna utställning har alltså årligen ägt rum i Tyskland med undantag för några inställda år under krigen. Utställningens motto; att få fram så bra hundar som möjligt, både mentalt och exteriört.

Utställningen har under årens lopp utvecklats till att vara ett jättearrangemang. Den tyska schäferföreningen har också under årens lopp vuxit till en förening runt 50 000 medlemmar som är utspridda över hela världen. De flesta av medlemmarna återfinns i Tyskland, men under senare år har även

många medlemmar från andra nationer anslutits. Alla dessa medlemmar har en enda sak gemensamt: den tyska schäferhunden. Antalet långhårshundar som deltager blir för varje år fler och fler.

Utställningens plats varierar mellan olika orter i Tyskland. Den fina staden Ulm var i år platsen för årets segrarutställning. Ulm är en mycket fin stad som bjuder på både gammal och ny kultur och erbjuder ett stort antal hotell i alla prisklasser.

Själva utställningen är uppdelad i tre olika avdelningar, en ren ut- ställningsdel, en avelsgruppsdel och en uppfödargruppsdel. Utställningsdelen är kanske den mest spännande delen. Hundarna tävlar här i olika klasser beroende på ålder och kön. Totalt finns tre åldersgrupper. I den yngsta gruppen som kallas Jugendklasse, deltager hundar som är mellan 12-18 månader och i klassen Junghundklasse är hundarna mellan 18-24 månader. I dessa klasser krävs inga speciella meriter. Här dömer olika domare i varje klass, en för tikar och en för hanar, mestadels helt med utgångspunkt för hur hunden ser ut, hundens sätt att röra sig, hans kroppsbyggnad och mentala uppträdande, helt enkelt i stil med den gällande rasstandaren. Men domaren är också intresserad av hundens stamtavla och hur hundens föräldrar tidi- gare placerat sig på utställningar mm. Det förekommer endast ett prov på hundens mentala förmåga. En schäfer måste vara skottfast, därför anordnas skottprov för alla hundar. Om en hund visar sig orolig vid detta skottprov så placeras hunden längst bak bland de sämsta hundarna. Det senaste åren får även långhårshundar deltaga. De tävlar med samma klassindelning som dessa övriga hundarna.

De äldre hundarna tävlar i Gebrauchshundklasse. De bästa placeras i Auslese. Meningen med ausleseklassen är att där skall ingå hundar som kan föra rasen framåt under ett antal år. Domaren väljer därför att försöka få hundar från olika blodslinjer i auslesegruppen.

Som vi tidigare omtalat så har den tyska segrarutställningen stor betydelse även för vår framtida avel, därför gör vi här en ordentlig redogörelse över det senaste rättesnöret från Tyskland. Liksom föregående år väljer vi att redogöra för den mycket viktiga avelsdelen. Detta är också ett mycket viktigt avsnitt. Här kan man som uppfödare se vilka blodslinjer som passar till sin egen tik. Att föda upp en kull valpar är alltid ett lotteri. Men om man som seriös uppfödare ägnar ett tag åt sin egen avelsplanering har man större chans att få fram bra valpar. Eftersom det finns en rasstandard som fastslagit hur våra hundar skall se ut så är det viktigt att följa utvecklingen av vår ras. Genom att noga studera resultaten från de olika avelsgrupperna som presen- teras i Tyskland så får man en möjlighet att finna rätt avelspartner till sin tik. De flesta seriösa tikägare är också väl uppdaterade vilka svagheter som den egna tiken har. Genom planriktig avel så kanske man kan finna rätt avelshane för att eventuellt eliminera dessa svagheter. Nu är det naturligtvis svårt att få en tid för parning med just de hanhundar som anges nedan. Men man kanske har tur att kunna finna någon hane som är bärande av de blodslinjer som förhoppningsvis passar din tik! Vid utställningen så presenterades också tre långhårshanar med sina grupper.

Text:URMA

Copyright Svenska Schäferhundklubben och FOTO URMA  om ej annat anges

Då detta referat har stort värde för vår svenska avel så har vi också valt att ha i stort sett samma inledningstext som föregående år. Detta beror på att även våra nya medlemmar skall få ökad förståelse varför detta referat beredes så stor plats i vår tidning. Grupperna placeras ej inbördes men eftersom domaren ändå får en fin uppfattning om gruppens kvalitet så påverkas den enskilda bedömningen.

Intressanta Artiklar

Leave a Comment