Vilstpårning
Detta är ett roligt sätt att spåra på. Hundarna tycker det är superkul och har man en hund som gillar att “jaga” vilt så får hunden på detta sätt genomföra sin jaktlust på ett bra och kontrollerat sätt och har sedan lättare för att låta bli vilt i andra sammanhang.

Maud ville prova något nytt med sin hund Åsca. Nu när det ändå är pandemi, tävlingskalendern är pausad och inte en utställning i sikte. Så varför inte prova Viltspårprov säger Maud Eliasson

Sagt och gjort, Maud började sin resa med att läsa lite böcker om att viltspåra med hund och hittade lite filmer som hon tittade på. Sedan kontaktade hon sin väninna Anna Wareborn för att kolla om hon också var intresserad att testa med sin Bea. De har tävlat lite ihop innan och hon tänkte att det kunde vara roligt att göra detta ihop. Svaret hon fick var, jaaa vad kul och hon var intresserad.

Båda tyckte det skulle bli så roligt att göra något annorlunda än det de hittills gjort som lydnad, spår och uppletande.

Efter att ha tittat på filmer och läst lite böcker kontaktade de Kicki Ohlsson, som är viltspårsinstruktör, för att gå en kurs över dagen och få tillgång till tips och råd för att lyckas med viltspårprov.

De anlände till kursen vid nio på morgonen för att gå igenom lite teori om viltspår och titta lite på regler vid viltspårprov. Teorin handlade om hunden som spårhund, olika tekniker när man lägger viltspår och hur man får den bästa spårhunden för just viltspår.

Det är ju meningen att en viltspårhund ska kunna användas vid eftersök av vilt efter skottskada eller viltolycka.

Efter teorin började de förbereda sig för att testa viltspår i praktiken.

De  fick en klöv av hjort, ett kraftigt snöre och två flaskor blod. Detta ingick i kursen. Blodet i flaskorna var från nöt och kan köpas i matbutikerna och är då fryst. 

De band fast snöret i klöven, då man ska dra denna på marken när man går ut spåret. Det är viktigt att knyta rätt så inte klöven lossnar när man drar den efter sig sen.

Så här började de lägga sitt första viltspår

De tog med sig deras förberedelser ut till en underbart fin skog. 

Först fick de en genomgång hur man rent tekniskt sett skulle gå ut deras första spår. Det var ett kort sk motivationsspår, ca 20 meter.

*Först tar man fram flaskan med blod, det går åt ca 2 dl till 600 meter spår. Det kan vara en 50 CL petflaska med hål i korken så att man kan droppa ut blod från den.

*Sen knyter man fast klöven, som kan vara hjort, rådjur eller älg, i höger underarm. Snöret ska vara såpass långt att när man sträcker  ut armen horisontellt ut från kroppen ska klöven ligga ner på marken. 

*Man går fram till den punkt man vill starta spåret på. Som start markering behöver man en startflagga eller snitsel.

*Man trampar upp lite grann vid starten och droppar några droppar blod där. Man fortsätter sedan att gå med vanlig steglängd och håller armen med klöven rätt ut från kroppen, i handen har man flaskan med blod.

*Man droppar sedan en droppe med ca 1 meters mellanrum, vartannat steg ungefär.

*När man gått ca 20 meter ska klöven ligga lite skymd men inte gömd. 

Efter spåret var lagt gick de  tillbaka till bilarna och fikade så att spåret fick ligga till sig en stund. De passade då på att prata lite mer om att just viltspåra medans de drack vårt kaffe och väntade på att få prova sina spår.

Först ut var Bea. Hon var intresserad och undersökte spår starten noga, sen fortsatte hon framåt i spåret och följde det till hon hittade klöven. Bra jobbat!!

Så var det då dags för lilla Åsca.

Hon var väldigt intresserad redan när de gick från bilen. De kom till spår starten och hon undersökte den också noga sen började hon spåra sig framåt och hittade klöven hon också. Bra Åsca!

Efter det fick de gå ett lite längre spår med några svängar. Dessa gick också väldigt bra!

Åsca är noggrann i ditt spårarbete och lämnar inget åt slumpen. Det är bra inför kommande viltspårprov.

Anna och Maud har träffats några gånger efter kursen för att träna på vinklar och bloduppehåll samt återgångar.

Anlagsprov

Maud och Anna anmälde sig till ett anlagsprov båda två på samma ställe, men tyvärr blev Annas hund Bea halt och kunde inte deltaga denna gång.

Man börjar alltid med ett anlagsprov som är 600 meter med 4st 90 graders vinklar och ett bloduppehåll på 20 meter. Liggtiden på ett sådant anlagsprov är 2-5 timmar. Man får välja vilken typ av klöv man vill ha så Maud valde älg.
På provet får man godkänt eller inte godkänt.

Maude och Åsca genomförde anlagsprov och fick ett godkänt! 

Nästa steg är öppen klass.

Då är det också 600 meter, 4 st 90 graders vinklar, två bloduppehåll och en återgång. Man startar med en upptagsruta på 25*25 meter där hunden själv ska hitta spåret och följa det åt rätt håll. 100 meter från spårslutet testas hunden med ett skott för att sen fortsätta spåra till slutet. Utför man 3 öppna klasser med 1 pris och två olika domare blir man viltspårschampion.


Maude och Anna satsar på att bli viltspårschampion med sina hundar.

Foto: Maude Eliasson