Vad vore en föreläsning utan en bra föreläsare, Per är professor i etologi vid Linköpings Universitet där han ansvarar för all undervisning och forskning om djurens beteenden. Denna kväll talar han om ”Sanningar och myter om den missuppfattade hunden”.
Salen är fullsatt och scenen är Pers.
– Ni som hoppas på att under kvällen få en massa tips på om hur ni ska träna era hundar, har tyvärr måste jag säga redan nu, kommit fel. Jag vet ingenting om hur man tränar hundar, vilket mina egna hundar Nisse och Majken är mycket bra exempel på. Men jag tycker att det är oerhört roligt att vara tillsammans med mina hundar och studera dem i deras vardag.
– Forskningen kring hur hundar fungerar, tänker, känner och upplever sin omvärld har aldrig varit intensivare än idag, fortsätter Per att berätta medan anteckningsblock och pennor åker fram och börjar fyllas rad för rad.
Myter, missförstånd och missuppfattningar om våra hundar.
– Det finns många myter både stora och små om våra hundar, berättar Per. I var och varannan hundbok kan vi läsa om att hundar inte kan se färger, men det är inte sant. Självklart kan hundar se färger. De ser bara färger lite annorlunda mot vad vi människor gör.Vi uppfattar färger med synceller på hornhinnan. Människan uppfattar rött, grönt och blått som sedan blandas till alla de olika färger vi kan uppfatta i en oändlig massa nyanser. Hundens synceller ser lite annorlunda på färger och reagerar på blått, men kan inte skilja så bra på rött och grönt. Det här är absolut ingen ny forskning utan detta visste man redan på 50-talet, men ändå lever myten om att hundar inte kan se färger kvar så starkt. För att vi ska förstå skillnaderna visar Per två versioner av samma bild där han med hjälp av ett fotobehandlingsprogram hjälper oss att se hur människan respektive hunden färgmässigt ser samma landskap. Skillnaderna är som Per redan beskrivit inte så stora. Hundens version är som ett gammalt fotografi som bleknat och gulnat något av tid och solljus.
Överskattade men samtidigt underskattade.
Per fortsätter att berätta att han tycker att det finns allvarligare myter om våra hundar. – Jag vågar nog lova att alla härinne i lokalen överskattar sina egna hundar. Ni tror säkert att de kan tänka ut saker, som de faktiskt inte alls kan, säger Per och vi den hundägande publiken börjar skruva på oss.De goda nyheterna är dock att jag är lika säker på att ni i samma utsträckning underskattar era hundar, tröstar han oss med.
Varför slabbar hundar så när de dricker?
Varför slabbar hundar så mycket när de dricker? Varför har de inget bordsskick? Det är mer ett påstående än en fråga från Per till publiken.
– Svaret är ett av mina favoritforskningsnördresultat och det är helt nyligen som forskarna kom på det. Hunden använder förstås tungan, men inte alls som ett öskar som vi har trott i många år. Men så är det inte. Hunden vänder tungan bakåt när den ska dricka, men detta är för att skapa en så stor kontaktyta med vattnet som möjligt. När hunden sedan snabbt drar tillbaks tungan följer vattnet med upp som i en pelare och hunden biter av vattnet. Man skulle nästan kunna säga att hunden äter vatten. Detta vet man efter att med hjälp av höghastighetskameror, avancerad fysik och matematik, samt robotar som simulerat hundtungor kunnat fastställa och dokumentera hur hunden verkligen dricker. Givetvis spelar tungans storlek roll på hur mycket vatten hunden får i sig.
Hundar är tyvärr inte särskilt smarta.
Hundar är tyvärr inte särskilt smarta när det gäller vardagsförståelse och att förstå omvärlden den lever i, menar Per och fyller i. – En konstig sak med hundar är ju det där med att dra i koppel. Hur länge dröjer det innan hunden fattar att den att vi vill att den inte ska dra? Mina hundar drar fortfarande efter sju år som galningar i kopplet. Är de bara genuint ouppfostrade? Ja, i alla fall när det gäller mina egna hundar skämtar Per. Men vad beror det på att hunden aldrig tycks förstå vad vi menar? Uppenbara brister i hjärnan på omvärldsförståelse, menar Per och förklarar vidare.
Hunden kan inte elementär fysik så som att fasta föremål inte kan passera genom varandra. Hundar är dåliga på omvärldsproblem. Det kan ju varje hundägare själv notera när hunden envisas med att gå på andra sidan om lyktstolpen gång efter gång och vägrar förstå att kopplet inte kan passera igenom stolpen. Det är ett bra exempel på vardagsfysik.
Konnektivitetsprincipen ett svårt ord, men enkelt i verkligen, dock icke för hunden.
– Hundar begriper inte konnektivitetsprincipen. Ett fint ord för en enkel grej som ett 1-årigt barn förstår, menar Per.
– Saker som är förbundna med varandra, påverkar också varandra. Ett litet barn som leker med sitt trätåg förstår direkt att om han eller hon drar i loket så följer hela tåget med alla vagnarna med.
Självklart kunde Per inte låta bli att testa detta med konnektivitetsprincipen på sin egen dansk svenska gårdshund Nisse. Bakom ett galler la Per ut två tallrikar. Den ena med Nisses favoritgodis och sedan förbunden med ett snöre som Nisse kunde komma åt. Det dröjde inte länge innan Nisse förstod hur han skulle komma åt godiset. Det var genom riv, slit och dragandes som Nisse vann sin favoritkaka, men han hade absolut inte förstått hur han fått hem högsta vinsten. Eftersom de inte har förstått detta förstår de heller inte att i andra änden på kopplet finns en människa och därför fortsätter de att dra som galningar i kopplet på varje promenad. Om man inte fattar att fasta föremål inte kan passera genom varandra så fortsätter hunden att gå på fel sida om lyktstolpen,,, för den förstår inte att fasta föremål inte kan passera genom varandra. Hundar har inte förstått omvägsproblemet utan om de till slut kommer på rätt sida om stolpen har den bara kommit på ett enkelt beteende att lösa problemet, berättar en allvarlig Per och fortsätter.
– Den som tror att hunden ser och tänker och förstår sin omvärld precis som människan kommer att få problem i sin relation med hunden, för hundar kan inte tänka på vårat sätt och förstå fysikaliska samband och varför skulle de det?
Varg vs. hund.
I ett annat liknande experiment med en annan hund hade forskarna skruvat fast tallriken med hundens godbit och den var alltså omöjlig för hunden att komma åt. Efter en stunds rivande och slitande gav hunden upp och bad sin förare om hjälp. En varg däremot, inte ens om den är född i fångenskap och uppsnappad av en skötare skulle vid ett liknande experiment någonsin ge upp eller be en människa om hjälp. För att avbryta det hela måste vargen ledas bort från godbiten.
Underskattade.
Om vi överskattar våra fyrfota vänners förmåga att tolka och förstå sin omvärld, så underskattar vi ofta samtidigt deras förmåga att kommunicera och samarbeta tillsammans med oss människor. Varför ska man själv behöva plocka fram en favoritleksak från under en soffa när husse eller matte kan ordna detta? Är ju bara ett enkelt exempel på hur våra hundar har lärt sig att samarbeta med oss och hur de kommunicerar det till oss känner ju varenda en av oss hundägare igen, eller hur?
Hunden är ingen varg!
Den vanligaste missuppfattningen vi har när vi underskattar våra hundar är att vi i grunden har en felaktigt tanke om att vi ska utgå ifrån hundens urfader vargen, menar Per. – Även om många hundböcker gillar att jämföra våra hundar med vargen, så är hunden ingen förklädd varg, säger Per bestämt och fortsätter direkt. Vi har i 15.000 år avlat på de mest sällskapliga, de som har visat sig att ha lättast att förstå och anpassa sig till en vardag med oss människor. Hunden är idag absolut ingen förklädd varg.
Titta hunden i ögonen, farligt eller?
Det är heller inte ovanligt att man får höra att man inte ska titta sin hund i ögonen, eller i alla fall inte stirra hunden i ögonen. Påståendet kan ha en viss relevans om du av någon anledning har en hund framför dig som visar mycket aggression gentemot dig. Det bästa då är att vara passiv och lugnt backa ur situationen som hunden uppfattar som hotfull. Men åter till Per Jensen, som berättar
– Förra året fick jag en hundbok som bland annat beskrev hur farligt det kan vara att titta en hund i ögonen, men det är också en gammal svåravlivad myt vilket en del experiment för några år sedan visade.
– För några år sedan satte man hundar framför en skärm som visade bilder på olika ansikten. Varje bild eller ansikte projicerades i cirka två sekunder. Under testet kollade man med hjälp av så kallad eye tracking där man mäter och exakt kan se pupillrörelser vad hundarna i experimenten tittade på. Mycket riktigt tittade hundarna direkt mot ögonen på personerna på bilderna och faktiskt precis som vi människor omedvetet gör mot det vänstra ögat!
– Det vänstra ögat står i kontakt med människans högra hjärnhalva som är den mer emotionella delen av hjärnan. Det här är förstås väldigt subtila signaler, men det är i första hand vårat vänstra öga som avgör hur vi känner.
Någon i publiken berättar att hennes hund lätt blir skraj eller misstänksam om någon har solglasögon på sig och Per svarar. – Ja, så är det. Hundar blir ofta oroliga om de inte får ögonkontakt.
Oxytocin.
Per berättar vidare om den japanska forskningen kring oxytocin. Hos förälskade par som tittar varandra i ögonen eller berör varandra så börjar kroppen producera oxytocin som skapar lugn och harmoni i kroppen. Samma sak sker om du sitter i soffan och myser med din hund och kroppen börjar producera oxytocin. Både du och hunden upplever lugn och ro.
Hunden som psykolog.
Hundarna kollar oavbrutet av vårat kroppsspråk och känslotillstånd och de kan utan problem enkelt se skillnad på ett glatt eller ledset ansikte hos husse eller matte.
De tolkar våra kroppsrörelser in i minsta detalj och som Per säger. – De är kass på fysik, men fantastiska på psykologi. Hundar är ofta bättre på att tolka oss människor än vad vi själva är på att tolka varandra. Ta till exempel de så kallade epilepsihundarna som varnar sina ägare upp till trettio minuter innan ett anfall annars skulle starta. Ingen, inte ens de som forskar på sjukdomen vet vad det är hundarna reagerar på. Är det en tidig kroppssignal eller en doft? Ingen vet, som sagt, men det man vet är att alla de i landet certifierade epilepsihundarna spontant har reagerat och på något vis markerat för sin ägare att det är dags att i förebyggande syfte ta medicin eller gå och lägga sig innan ett anfall bryter ut.
– Våra hundar är verkligen specialister på att läsa av oss, upprepar Per, men lägger också till att de gör det alltid eller oftast i ett egoistiskt syfte. Hemma hos oss försvinner alltid godsaker från soffbordet, men bara när ingen av oss i familjen är på plats i rummet.
– Det här visar att hunden kan någonting som inte ens alla människor kan. Hunden kan förstå att det vi ser och upplever inte är samma sak som de gör. Dom förstår att just nu ser inte husse eller matte mig och därför kan jag göra saker som egentligen är förbjuden. Det här är en förmåga som utvecklas först i treårsåldern. Autister och människor med autistspektrum t ex aspberger har ofta mycket svårt att förstå att andra människor inte ser världen på samma sätt som de gör.
Att ta för sig även om man inte får är vanligt hederligt hundhyfs.
I ett annat försök som Per berättar om hade man satt en ägare med sin hund på varsin sida i ett rum med ett läckert fat med godis i mitt emellan den. Rummet var riggat så att man kunde belysa hela rummet, eller bara ägaren, eller hunden eller godiset mitt i. Man kunde givetvis också släcka ned hela rummet.
När det var helt upplyst, eller hunden eller ägaren var upplysta låg hunden kvar lugnt och stilla. Men i de sekvenser som godisfatet inte var upplyst var jycken snabbt där och försåg sig. Det hör ju till vanligt hederligt hundhyfs att man tar för sig även om det skulle vara förbjuden frukt.
Tävlingsmänniskan Per.
En gång i tiden hade Per ambitionen att börja tävla lydnad med sina hundar. När han tränade med sina kompisar fick han ofta höra att han gav hunden dubbelkommandon och som ju alla vet som tränat eller tävlat så ger dubbelkommandon rejäla poängneddrag i domarprotokollet.
– Jag förstod egentligen inte vad mina träningskompisar menade, för i min och hundens värld så ger jag ju massor av olika kommandon och signaler hela tiden.
– Det finns en gammal myt om att hunden inte förstår talat språk. Ni talar väl med era hundar? Förstår hunden orden eller tonfall och nyckelord, frågar Per åhörarna?
När Per släpper ut Nisse och Majken i trädgården så att de får rasta av sig själva, säger han till dem ”ska ni gå ut..”, då springer de bara igenom hallen och rätt ut i trädgården utan att stanna för att ta på koppel och halsband.
Men om Per i stället säger, ”ska vi gå ut..”, då stannar hundarna till i hallen och väntar på koppel och på sin husse som aldrig, i deras värld, tycks bli klar. Alltså måste hunden förstå mer än bara enstaka nyckelord, menar Per.
Språkinlärning hos hundar under de senaste tio åren.
En mindre bra amerikansk undersökning för några år sedan visade att hundar i snitt förstår ca 165 ord. Dock hade man inte satt upp några bra kriterier för denna undersökning om vad ordförståelse var. Men den ger i alla fall en liten fingervisning om vad hundarna kan och förstår.
Hunden Ricko, en border collie i Tyskland kunde ca 200 ord och i hans fall var det namn på olika föremål.
Mest intressant var hur han lärde sig nya namn och föremål. Man testade honom och han fick en chans att se nya föremål en (1) gång och som gavs ett specifikt namn. Efter fyra veckor testade man hunden igen och då kom han ihåg 80% av de nya föremålen.
En amerikansk psykolog vid namn Robin Pilley läste om Ricko och beslöt sig att vid sin pensionering att själv testa med sin nya hund Chaser som då var 8 veckor.
Mr Pilley beslöt sig för att bara introducera och namnge leksaker för Chaser. Fem år senare kunde Chaser skilja på inte mindre än 1022 olika namn på sina leksaker och hämtade alltid den pryl han blivit ombedd att hämta av sin husse.
Chaser kunde förstå ännu mer.
Pilley började snart fundera över om Chaser inte förstod mer än bara namn på alla sina leksaker. Kunde en hund möjligen också hantera språket på ett annat sätt genom kategorisering?
Vissa leksaker kategoriserades som TOY och dessa fick Chaser leka och kampa med. Andra saker benämndes FAMILY och dessa fick hon inte leka med. Platta och runda föremål kallades FRISBEE.
Därefter fick Chaser lära sig tre olika verb HÄMTA, KRAFSA och NOSA och ganska snabbt förstod husse Robin Pilley att Chaser begrep en enklare meningsbyggnad.
Per menar själv att Chaser kan mycket mer än vad denna Robin Pilleys studie visar.
Prata mycket med din hund.
– Vill man att en hund ska ha ett stort ordförråd, ska och måste man prata mycket med den, oavsett vad grannarna tycker, menar Per.
– Hemma har jag avskaffat alla kommandon, fortsätter Per. Ju mer jag pratar med Nisse desto mer förstår han.
Är tonfallet viktigt, eller lyssnar hunden även på innebörden av ett ord?
Enligt en relativt ny studie där man lagt hundar i en magnetkamera och scannat hjärnan medan forskarna pratade med hundarna kunde man notera att olika ord och sätt att uttala dessa aktiverade de olika hjärnhalvorna.
– När hunden lyssnade efter tonfallet hos människan som pratade med den så aktiverades höger hjärnhalva. Forskarna prövade med både mjukt och ibland lite hårdare tonfall, berättar Per.
– När hunden uppenbarligen lyssnade efter innebörden av ett ord så aktiverades den vänstra hjärnhalvan.
– Om forskarna använde ett för hunden välbekant ord och det med positivt tonfall som i till exempel ”duktig hund”, så kunde man notera att bägge hjärnhalvorna aktiverades samtidigt. Hjärnans belöningscentrum som sitter mitt i hjärnan lyste då upp på magnetkamerans bild och hundens svans började vifta. Alltså kunde man med säkerhet säga att hunden verkligen lyssnar efter både tonfall och ordbetydelse.
Sådan herre sådan hund.
Per börjar närma sig slutet på sin föreläsning, men vill gärna berätta och visa oss ännu en film. Han inleder med att tala om för oss att hundar är fenomenalt bra på att härma eller imitera. – De kan till exempel se en annan hund göra eller bete sig på ett speciellt sätt i en viss situation och när den betraktande hunden sedan hamnar i en liknande situation så kan den använda sig av den erfarenheten. Det här en väldigt avancerad kognitiv förmåga hos hunden. De är också exceptionellt bra på att ta efter människor!
Claudia Fugatza.
Den italienska forskaren Claudia Fugatza gjorde för några år sedan sin doktorsavhandling just på hundars förmåga att härma och framför allt hur de härmar oss människor. Med hjälp av sina forskningsresultat har Claudia arbetat fram en ny träningsmetod som hon kallar ”do-as-I-do” och som nu vinner många efterföljare i hundvärlden. I stället för att träna hunden i att lyda en massa kommandon så visar man hunden hur den ska göra. Det är givetvis inte alltid lätt att överföra detta till en hund som till skillnad mot oss går på fyra ben, inte har några händer utan måste kanske använda munnen i stället. Men ofta tar det bara 1-2 dagar för en duktig hundtränare att få sin hund att förstå vad det är man vill få fram. På videon som Per avslutningsvis visar med en otroligt läraktig papillon, använder sig matten endast av frasen ”do-it” och pekar sedan på sitt öga, vilket talar om för hunden att gör-som-jag-gör.
Som avslutning berättar Per att just den här träningsmetoden ”do-as-I-do” har blivit väldigt populär inom utbildningen av assistanshunden.
Vill du läsa och veta mer om Per Jensen och hans forskning så skriver han bland annat en populärvetenskaplig blogg och medverkar på en facebooksida som heter etologinytt.
Text och foto: Christoffer Frances
