WUSV vm i Randers, Danmark

Undertecknad tackar för förtroendet att vara lagledare tillsammans med Mikael Lagnevik. Det är ett tidskrävande jobb som ska göras innan man är på plats för själva evenemanget. Via kontakt med Egon Maersk som är uppfödare av Schäfer i Danmark, fick vi tag på ett mycket bra gemensamt boende som var mycket uppskattat av samtliga. Egon ordnade även med träningsmöjligheter på ett flertal platser i närheten av boendet och stadion i Randers. Vi hade gemensam frukost, lunch och middag de dagar det passade samtliga. Vi hade också kaffe och mackor med till stadion för dem som fick tidiga starttider. Min fru Lili-Ann stod för det mesta när det gällde matlagning och det var mycket uppskattat. Vi hade en mycket god stämning i laget tillsammans med våra respektive. Tävlingen var mycket välarrangerad med en hög nivå och sportsligt uppträdande av arrangör, domare, figuranter, tävlande och publik.

Söndag den 30/9 var det anmälan av lag och veterinärbesiktning, vilket löpte utan anmärkning tills man skulle kolla chippet på vår sista hund. De letade och letade, jag tror inte det fanns en kroppsdel som man inte letat igenom utan att hitta chippet. Det gick så långt att man sa åt oss att återkomma dagen efter. Lite lätt panik uppstod, speciellt hos den tävlande. Sedan kom någon på att fråga vår kontaktperson som vi blivit tilldelad av arrangören, Britt Platz på Krets 65 Skanderborg, om de hade en chipläsare vi kunde få låna, vilket de hade. Chippet hittades och utmarkerades med grön tuschpenna. Dagen efter var det inga problem för arrangören att hitta chippet vid den gröna markeringen, pust!! Måndag den 1/10 bestod av gemensam frukost och sedan spår, lydnad och skyddsarbete. Alla var taggade till tusen. Sedan hade vi gemensam middag och samkväm. Tisdag den 2/10 hade vi inträning på stadion mellan 09.15-09.40 vilket gick bra för samtliga. Sedan hade vi fri träning av spår, lydnad och skyddsträning fram till klockan 14.00 då man visade upp skyddsarbetet och vilka figuranter som blivit uttagna att gå på tävlingen. Klockan 15.00 var det lagledarmöte där domarna presenterade sig själva och vad de tittar speciellt på under sina bedömningar. Det var också lottning av i vilken turordning lagen skulle få lotta under kvällen. 

Klockan 16.00 var det öppningsceremoni med inmarsch på stadion. Klockan 19.00 började middagen och sedan lottning av startordning. Sverige lottade som lag nummer 16. Onsdag den 3/10 började tävlingarna. De tävlande berättar själva på kommande sidor om sina upplevelser under tävlingsdagarna, förutom att jag nedan berättar lite om den hund som blev skadad. Tyvärr fick vi en skadad hund redan första dagen, då Ulrikas hund Olfine fick ett stockslag som tog illa på Olfines högra överarm. Hon skrek till, släppte skyddsärmen och domaren var tvungen att bryta skyddsarbetet. Det var mycket tråkigt för Ulrika och en halt Olfine som har kämpat för att ta sig till VM och resan slutar redan första dagen. Men jag är övertygad att de kommer igen. När vi senare kände igenom Olfine så ömmande hon kraftigt över triceps. Olfine ordinerades vila några dagar och på fredagen gjordes en funktionskontroll av oss med ett skyddspass för att se om det fanns någon bestående minnesbild, vilket det inte gjorde. 

Om det är någon som påstår att Olfine släppte på grund av att hon inte tålde belastningen av stockslagen så kan inget vara mer felaktigt, det är vi flera som kan skriva under på. Lördag den 6/10 var sista dagen som vårt lag hade någon tävlande, det var Anna och Paddy i spår och Sandra och Qida i skyddsarbete. Kvällen avslutades med bankett där Danmarks ”Elvis Presley” uppträdde och stämningen var mycket god.

Jag vill passa på att tacka våra sponsorer som gjort det möjligt för oss att representera Svenska Schäferhundklubben och Sverige på WUSV-VM i Randers, Danmark. En förteckning på företag som sponsrat  denna resa redovisas nedan!

Jag tackar också min kollega Mikael och lagmedlemmarna med respektive för en mycket trevlig vecka tillsammans. Jag vill också passa på att tacka alla som tog sig till Randers och hejade på det svenska laget. Jag hoppas att ni tar en semestervecka i oktober 2019 och åker till Italien och hejar på det svenska laget även då. 

Vid burken Christer Häggström

Svenska Schäferhundklubben tackar Kerstin Olsson  med firma Josera hundmat som en av Guldsponsorerna till det svenska landslaget I WUSV VM!

Ulrika Ronström med Egons Olfine

Att komma på 5:e plats på SSM IPO i år igen och därmed få åka på WUSV VM för andra året känns stort. Detta år gick det i Randers, Danmark.

Resan började lördagen den 29 september för att vi skulle hinna till inskrivningen och veterinärbesiktningen som var på söndagen. 

Måndagen ägnade vi åt att träna och bo in oss i ett mysigt hus som vi ha helt för oss själva.

På tisdag var det dags för inträning på arenan. Känslan att gå in på arenan var stabilt då vi hade gjort detta tidigare och inträningen kändes bra. På kvällen vara det dags för lottning. Jag lyckas dra en liknande lott som förra året med start av skydd redan nästa dag.

Onsdagen började med skydd klockan 12.20.

Jag kommer in på arenan och känner en otrolig värme när man ser ett gäng som jublar och viftar med svenska flaggor. Vi samlar ihop oss och startar med en ganska bra rondering, får dock ge ett dubbelkommando vid femte skjulet. Hon kommer in i en tät och fin bevakning. Efter det en fin utkallning när jag anslutit. 

Olfine gör en fin flykt med ett bra bett. Hon var taggad och det krävde ett extra kommando på första släppandet. Sedan, i första belastningsfasen kommer stockslaget lite olyckligt och tar illa på Olfines triceps, så det blir en muskelkramp. Olfine gnäller till men sitter kvar i bettet ett par steg. Sedan släpper hon och roterar runt i en cirkel, höjer upp benet ylandes mot figuranten och blir sittandes så. Domaren går fram till henne och vinkar in mig. Där tog vårt VM slut.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men huvudsaken är att min lilla krigare mår bra. Hon tränades fullt ut på fredagen på plats och visade inga tecken på skada, varken fysiskt eller mentalt.

Det var ett mycket bra arrangemang. Domarna på arenan höll sin röda tråd och figuranterna gjorde ett toppjobb. (Var aldrig ute på spåren)  

Jag vill tacka laget med lagkaptenerna Christer och Mikael som stöttade och hjälpte till direkt och gav Olfine bästa möjligheten till återhämtning . 

Jag vill också sända ett stort tack till supportrarna på plats och hemma som tog hand om en förkrossad hundförare. Trotts detta var det en vecka med mycket skratt och härliga människor.  

Tack Egon Canone Mærsk som är Olfines uppfödare för det perfekta boendet och träningsmöjligheterna du ordnade åt oss i laget

Tack Lili-Ann Häggström för den fantastiska markservicen med hemlagad mat, hembakt bröd och frukost serverad vid arenan mm.. 

Älskade familj. Utan er hjälp och stöttning hade detta inte varit möjligt.

Stort tack till alla sponsorer som gjort resan möjlig för oss i laget.

Cixo del Lupo Nero, Monica Holmgren

Att för tredje gången på rad få deltaga på VM för Schäfer känns helt enormt och är en stor ära. Cixo’s och mitt tävlingsår 2018 har varit helt fantastiskt, började med ett lokalprov på 283 p och vinst, därefter FCI/SM-kvalet på 278 p och en sjätte-plats (reserv till VM om inte Cixo varit kryptochid). Sedan blev det två silvermedaljer på rad, Schäfer-SM på 283 p och en plats i WUSV-VM laget, och Bruks-SM på 284 p där vi tackade nej till en plats i laget för Nordiska Mästerskapen då alla dessa mästerskap ligger väldigt tight och jag är tvungen att arbeta lite också. Så med denna jämnhet i alla tre disciplinerna var jag supertaggad för VM.

Resan ner och hem gick smidigt trots tidspassning med både tåg och båt. Med mig hade jag bästa barndomsvännen Eva (själv tävlandes just nu i bl.a. det svenska skyddet), ett helt fantastiskt stöd på alla plan. Vi lyckades sammanstråla med Micke och Pernilla längs E4:an innan Jönköping och med Sandra och Andreas på båten. Vi anlände till vårt boende runt midnatt, ett helt fantastiskt ställe med bara ett tiotal rum så det var bara vi som bodde där och dom som ägde gården, och det gränsade till en härlig bokskog att promenera i. Att vi hade ca 45 min att köra till stadion kändes rätt okej ändå, vi hade nämligen tillgång till spårmarker och en lokal schäferhundklubb i närheten av boendet.

Träningen på plats flöt på bra och enligt plan. Jag konstaterade ganska snabbt att lotten om vilken dag man skulle få spåra skulle vara ganska avgörande då vädret var väldigt varierat med mer eller mindre storm blandat med diverse regnskurar och som för mig och Thomas, strålande varm sol och storm. Personligen för Cixo’s del hade regn varit att föredra…

Lottningen på tisdag kvällen för samtliga 118 st startande flöt smidigt, och Thomas och jag lyckades dra lott så att vi inte bara hamnade i samma grupp utan även fick gå i par på lydnaden. Det blev spår runt lunch på onsdagen, skydds på torsdag morgon och lydnad på fredag morgon. 

Så till tävlingen. Tog det lite lugnt med bl.a. en skön skogspromenad innan vi började rulla mot spårmarkerna som låg utåt Grenå, lottade om och jag fick fjärde spåret i vår grupp. Sedan rullade vi från samlingsplatsen mot spåren där det blev en lång väntan, man hade tydligen fått stryka spår pga att några lösa hundar. Så Thomas fick spåra dit vi åkte först medan jag och en till fick åka vidare lite senare. Cixo startar upp spåret fint men gör en kontroll ut åt både höger och vänster precis innan första föremålet (möjligen vind från föremålet som störde) som markerades bra, han gör även en kontroll precis innan vinkeln samt att han har lite svårt att komma ur vinkeln. Men största problemet får han ca 5 m in på andra sträckan, trodde inte han skulle komma vidare, nyfiken som jag är så undrar jag ju så klart vad sjutton det var som störde honom så enormt. Resten av sträckorna var bra samt föremål två, på det tredje föremålet tittade han till på mig innan han markerade. Han hade problem med samtliga vinklar men han gjorde dom bättre och bättre så det kändes som att han lärde sig systemet. Underlaget kändes mer som sand än jord och redan under andra sträckan började Cixo med inåtvända nysningar så jag är imponerad över att han kom runt, 75 p fick vi och är i alla fall godkända. Såg några spår innan och efter och konstaterade att dom flesta hundarna hade väldiga problem, framförallt med vinklarna. Hunden innan oss var dessutom in till sin förare ett par gånger samt att spårläggaren visade några gånger vart spåret gick, enligt resultatlistan fick dom 70 p… Och hunden efter oss kom bara en tredje del på första sträckan, och fick 50 p…

På torsdag strax efter nio var det dags för skyddet, Cixo var tokladdad så jag fick jobba lite för att få ihop honom, men då lyssnade han riktigt fint, släppte utan extra kommandon men fick å andra sidan en kontroll mot mig när jag anslöt vid 6:an samt vid en anslutning ute på plan. Biter fullt, fast och hårt och jag kände mig lugn när jag skickade honom på modprovet då figuranten tog emot hundarna riktigt fint. Jag var oerhört glad och stolt när vi var klar och vi fick 90 p (har i år legat mellan 89-92).

Sedan till det svåra, att gå in dagen efter skyddet, kl. 07.00 på morgonen, samma ingång och samma riktning som ronderingen startade i. Cixo och jag fick börja gå vilket kändes bra tills vi står på startpunkten och Thomas ger sitt platskommando som i mina och Cixo’s öron lät som ett ”skyddskommando” (detta hade vi inte tränat på så nu finns det med i kommande agenda). Cixo släpper mig med blicken och börjar kolla efter ev. figurant, domaren står två meter ifrån oss så det gick inte att göra så mycket. Första 50 stegen var inget hit och när vi skulle göra helt om så tittar Cixo åt sidan precis och vi krockar, men det var kanske lika bra det för efter det så gick han så fint som han brukar och med en fantastisk energi. Utför alla moment och vi fick ihop 88 p. Så totalt 253 p och God.

Är trots de missar vi gjorde nöjd med vår prestation, det är inte så lätt som en del tror. Att tävla ”från läktaren” eller lokalprov på hemmaklubben är långt ifrån samma sak som att tävla på mästerskap.

Ett stort tack till hela svenska laget (och speciellt till Eva) för denna oförglömliga resa. Ett ännu större tack till alla våra VM-sponsorer, i mitt fall Mixalex och Timab (se separat sida), utan er skulle detta bli svårt. Sedan till alla som hjälpt mig och Cixo  att bli det vi blivit genom åren, vill jag sända en stor stor kram till. Alla är ni guld värda!

Sandra Löfdahl, Jurassic Qida

Randers(Denmark):Sandra Löfdahl:Jurassic Qida: Photo Copyright Jan Redder Constanze Raehse

Efter ett år av avsaknad av motivation vad gäller hundträning hade jag aldrig ens vågat hopppas på att få representera sverige på ytterligare ett WUSV VM.  Jag tvekade väldigt länge inför att anmäla mig till SSM eftersom jag egentligen ansåg att Qida inte var tillräckligt förberedd för uppgiften då jag under nästan ett års tid enbart har tränat hund sporadiskt med min sambo till hjälp eftersom jag helt enkelt inte haft någon att träna tillsamans med då mitt liv förändrades väldigt drastiskt under kort tid. Tyvärr medförde detta otroligt mycket svek och lögner vilket såklart tär på en men någonstans i kaoset insåg jag att jag inte ville låta de som vill se mig misslyckas göra det. Det fanns bara ett alternativ, visa att jag existerar och inte ger upp. 

Sagt och gjort anmälde jag mig till SSM med inställningen att det vore kul att göra ett sista mästerskap innan jag låter Qida gå i välförtjänt pension från IPO men jag hade inga direkta förhoppningar om att vi återigen skulle kvala till WUSV detta år.

Första tävlingsdagen fick jag börja med en lydnad som landade på 85 poäng och sedan ett skydd på 89. Men mitt grand slam för helgen blev spåret som i regn landade på 99 poäng. Har tackat min hunds fina spårnäsa många gånger, det är ju nästan alltid tack vare spåret vi lyckats kamma hem fina placeringar och detta blev inget undantag.

Med bara löptikarna kvar stod det klart att jag hade en 3:e placering samt ungdomsguldet och den platsen blev även min slutgiltiga placering för provet. Otroligt vilken överraskning att få en pallplats med min första schäfer på hennes sista SSM och därmed en biljett till ännu ett VM. Deltog ju även på WUSV 2016 i Meppen efter en 4:e placering på SSM. 

Tillsammans med min sambo Andreas åkte vi ner till Danmark, jag med blandade känslor. Lite vemodigt kändes det att detta skulle bli min sista tävling med Qida men vi har haft många fina år och ett bättre avslut kunde vi inte få. När vi till slut åkt ner till Göteborg för att ta färjan över träffade vi både nya och gamla bekanta, det gjorde definitivt så att resan ner blev trevligare.

När vi sedan kom fram till boendet var man både trött och sliten efter resan men boendet var över förväntan, fräscht och bra rastningsmöjligheter för hundarna.

Dag två anslöt sig resten av laget som inte redan var på plats. Vi fick chans att inspektera arenan samt våra tilldelade spårmarker, som i mitt tycke var bra marker. Dagarna innan passade vi på att träna en del, både spår, lydnad och skydd. Gick väl i mitt tycke relativt bra vid tanke på den minimala skyddsträningen jag faktiskt under året lagt på min hund. Samanhållningen i laget var även den bra. Vi hade även förmånen med att få frukost och middag fixat av Lillan under vistelsen i Danmark, bra organiserat måste jag säga!

Veterinärbesiktningen för min del blev kaotisk, vi hittade inte Qidas chip. Extremt frustrerande när man vet att chippet finns och att man kanske inte ens kan få deltaga . Men vi lyckades till slut hitta en chipläsare på ortsgruppen där vi tränat en del lydnad och skydd som faktiskt fungerade. Efter att ha gjort om veterinärbesiktningen var allt under kontroll, vilken lättnad. Inträningen gick även den bra tycker jag, nästan för bra. Min lott för detta VM blev lydnad onsdag, spår fredag och skydd lördag. Helt okej lott, då fanns ju tid till åtminstone spår och skyddsträning. 

På onsdagen var det dags för min lydnad.Jag tyckte ändå Qida kändes relativt okej på planen. Hon utförde alla moment men som vanligt var läggandet något segt. Hon gick några steg vid ställandet, vilket hon nästan alltid måste göra då hon oftast pga. en gammal skada i en tå brukar behöva något balanssteg. Stora tabben gjorde jag själv då jag kom av mig helt med att räkna stegen.  Ett sådant misstag på ett VM kostar naturligtvis, var nog längesedan jag i tävlingssammanhang blivit så frustrerad på mig själv och mina tävlingsnerver. Resultatet blev 79 poäng som jag enbart belastar mig själv för, inte hunden. Irriterande att de skedde på ett VM men vi var ju i alla fall godkända… 

När det äntligen blev fredag och dags för min paradgren spår fick jag andra spårstarten i dagens första spårgrupp. Spåret började på lös jord för att sedan gå till ganska hård packad jord. Men Qida gjorde ett suveränt jobb förutom lite tempoökning till följd av att hon gick över sista vinkeln. Men hon visade vilken fantastisk spårhund hon är och löste problemet på ett mycket bra och självständigt vis enligt både mig och domaren och belönades med 90 fina poäng. Det kändes bra då onsdagens lydnad poängmässigt inte riktigt var av den kvalitén jag vet att vi kan leverera.  

Slutligen blev det lördag och dags för skyddet. Vad som hände låter jag vara osagt. Men skyddet blev lite av en besvikelse för min del. Normalt sett har jag aldrig haft strul vid ronderingen men hon hade svårt att lokalisera skärmarna trots att hon på inträningen inte alls hade problem och jag fick lov att lägga till några extra kommandon för att få henne runt skulen. Väl inne i sjätte skulet springer hon förbi figuranten så jag skickar in henne igen och hon påbörjar en fin anskällning men lämnar då jag ansluter. Förmodligen la jag nog lite för mycket tryck på henne vid ronderingen så hon hamnade i ett rent lydnadsfack då hon är en väldigt förig hund åt det lite mjukare hållet. Vi genomförde hela programmet men troligtvis kände hon nog min frustration över situationen då jag trots allt vet att min hund vanligtvis brukar leverera tekniskt korrekta skyddsarbeten. Men vi blev godkända på 70 poäng. Missnöjd över många bitar men samtidigt nöjd över att vi presterat ytterligare ett VM med godkänt resultat även om det i Tyskland gick betydligt bättre. Min lärdom för denna tävling fick bli hur man ska agera då saker inte går som planerat, det är väl något som händer oss alla förr eller senare. 

En tävling rikare lämnar vi Randers och jag vill tacka samtliga sponsorer som gjort denna resa möjlig för oss samt lagmedlemmar och lagledare som hjälpt till och organiserat. Dessutom en stor eloge till Andreas som på hemmaplan stöttat samt hjälpt mig med det han kan trots att han egentligen är oerfaren inom sporten. Även om man varit i Randers i syfte av att tävla är det alltid kul att komma bort hemifrån och få lite semester ifrån vardagen. Har verkligen varit kul att lära känna alla i laget och deras respektive. Jag hoppas att jag en dag får chansen att tävla VM fler gånger för någon av mina framtida hundar då känslan av att kliva in på arenan är något utöver det vanliga!

Anna Bodin Paddy von der Fasanerie

Jag vill börja med att säga STORT STORT TACK till alla våra sponsorer och lagledare utan er hade detta varit möjligt! Stort tack till mina tränings- kamrater på SK Stjärnborg för att ni hjälpt och stöttat oss! Tack och förlåt till Kenneth för att jag snott din hund! Vi kommer ner till Danmark med ett kanonboende och bästa markservicen ever!! Samt 2 st grymma lagledare som styrt med träning,boende mm. Vi har haft Skitkul hela veckan, Stämningen på topp !!

Lottningen var spännande, Jag drar ju inte en drömlott precis,men det är bara att köra….
Onsdag • Börjar med grupp C ,och JA ,vi ska gå ut som tävlingens första skyddshund,suck! Vi tar oss igenom det med ett blygsamt resultat.

Torsdag • Vi laddar om för att utfö- ra avd B. Paddy känns fin och jag är nöjd med vår lydnad . Det känns ändå bra att på ett så STORT arrangemang kunna utföra lydnaden som vi gjorde och med den känslan. Känslan är ju viktigare än något annat! Fredag blev ledigt för oss,vilket var skönt. Lördag• Dags för avd A • Drar lott nr 1 • Markerna är superfina och Paddy gör ett jättefint spår med några små- missar,men håller ändå ihop bra och jobbar så systematiskt och noggrant som vi faktiskt har tränat,jag är nöjd med Paddy i spåret. Jag har kravet på mig själv att prestera,det är viktigt för mig! Jag tänker att det är väldigt viktigt hur vi förbereder oss. • I det stora hela så är jag är otroligt glad och tacksam över att åka hem med godkänt resultat på mästerskapsnivå. Men vi hade helt enkelt inte tränat bättre än så här,så nu får vi åka hem och träna vidare…

Jag vet att det i Sverige finns många bra ekipage med bra och starka hun- dar och jag hoppas ni får komma ut och visa upp era fina individer. Stort tack till alla inblandade!!

Intressanta Artiklar

Leave a Comment