KOPPLET ÄR VÅR FÖRLÄNGDA ARM
Kopplet är absolut inte till för att rycka, dra, slita och försöka korrigera hunden med. Se i stället kopplet som din förlängda arm och ett utmärkt redskap för att kommunicera med din hund.
Om jag vill få kontakt med min hund, kan jag göra det genom att använda mig av aktiva fingrar på kontaktzonerna.
Hunden vänder sig då om och tittar frågande.Vad är det du vill? Har jag jättelånga orangutangarmar kan jag göra detta även på ett visst avstånd. Men om inte så får allt så kopplet blir min förlängda arm och jag ger små, små impulser med hjälp av handleden som hunden känner genom kopplet och halsbandet. Den får då en signal om att jag söker kontakt och att jag vill att vi tillsammans ska göra något positivt.
Författare Jörgen Thynell och Pernilla Hanke
Text : Christoffer Frances. Foto: Jeanette Edsjö
POSITIV INLÄRNING
Att lära hunden förstå att jag genom koppelimpulserna som förare vill påkalla dess uppmärksamhet för någon form av aktivitet lär vi givetvis in genom positiv inlärning som med t ex inledande klickerövningar. En liten impulskänning via koppel och halsband och när hunden reagerar och tar kontakt kvitteras det med en snabb godisbelöning.
Nästa steg i inlärning av detta är att du som förare ger hunden ett kommando, t ex ”här” och samtidigt ger den två snabba impulssignaler via handleden och kopplet och bjuder på en belöning. Frågan man då måste ställa sig är om hunden egentligen har en relation med mig som förare, eller med godisbiten? I det här läget är det med största sannolikhet godisbiten. Ytterligare ett steg i inlärningen av detta är att du ger hunden kommandot ”här”, ger impulserna via kopplet och ger belöningen medan ni rör er framåt. Det är viktigt att hunden får sin belöning under prestation och inte efter en halt. Det är alltid bättre att kombinera belöningarna med en fysisk aktivitet än att bara mata godisbelöningar. Som alltid så dra ut på belöningarna och låt hunden stegvis få arbeta lite mer för att till slut komma till förväntad belöning!
PRESTATIONSFJÄDER
Genom att skapa fysisk kontakt med hunden genom koppelimpulserna får jag också en prestationsfjäder hos hunden som är betydligt mer intressant för den än om jag bara lockar med godis, eller andra belöningar.
Den fysiska kontakten och belöningen ger mycket starkare band och en tydlighet för min hund. Visst är det ett milt tvång inblandat för hunden, men det är ett positivt tvång där hunden förstår att vi vill att den ska utföra något som vi ber den om. Det blir alltså en positiv signal till hunden om att nu kommer det att hända någonting roligt.
VAD LADDAR VI EN KLICKER MED?
Godis eller boll kanske! Impulserna genom kopplet är samma sak. Men eftersom de innebär en form av beröring så kommer det också in känslor i spelet mellan förare och hund.
När du kontaktar hunden med en impuls genom kopplet, locka den sedan till dig genom att prata oavbrutet med hunden tills den är ända framme hos dig och du kan förstärka med en belöning. Att locka på hunden är inte att tjata utan du visar den att du är viljestark och dominant.
NEJ, SLUTA MED DET DÄR
Om min hund är på väg att göra något som jag inte vill att den ska göra, så kan jag väcka och rikta dess uppmärksamhet på mig genom att skicka en impulssignal via kopplet. Helst ska man stå snett bakom hunden, men inom dess synfält och göra en handledsrörelse så att kopplet ringlar som en orm. När hunden känner den mjuka fysiska signalen via kopplet och halsbandet så förstärker du med ett ”nej”. När hunden då stannar upp i sin aktivitet, blir passiv någon sekund och vänder sig mot dig, då talar du snabbt om för den vad du vill att den ska göra i stället och som du sedan kan belöna i stället.
Observera att även den här tekniken utförs med en mjuk rörelse och endast är en impuls eller signal till hunden.
ATIVITETSHÖJANDE ELLER AVBRYTANDE GENOM LÄTT FYSISK KONTAKT OCH RÖSTLÄGE.
Den första koppeltekniken med impulsgivningen till hunden är aktivitetshöjande och positiv och kräver ett vänligt och uppmuntrande röstläge. I den andra tekniken som handlar om att avbryta och bli passiv kräver ett mer lugnt och stadigt röstläge hos föraren. Lugna ned hunden. En annan teknik som vi kan använda när vi vill att hunden ska ta det lite lugnt är en form av överföring av tikens metod att dämpa valparna genom att lyfta dem i nackskinnet. Det kan ju inte vi göra så vi tar försiktigt tag i dem mellan frambenen, bröstkorgen och armhålan och lyfter dem några centimeter framtill och sedan sätter vi ned hunden lika försiktigt igen. Samtidigt som du gör lyftet säger du ”nej” till din hund och när den slappnar av och ger efter så ger du lättnad genom att försiktigt sätta ned den igen.
****************
STELLA GÖR ENTRÉ
Den glada och livliga Stella har förstått och accepterat att allt Jörgen kräver av henne är lite passivitet och att de börjar kommunicera.
Nästa hund som Jörgen får träffa är en pigg amstaff som heter Stella. Hennes matte berättar. Stella är arbetsvillig och kul att jobba med, men hon har också lätt för att gå upp i stress och hamnar då lätt i en egen bubbla där hon blir svårare att kommunicera med. Hon kan även ha lite svårt att koncentrera sig om det är andra hundar i närheten som skäller mycket. Stella varvar upp direkt och hälsar intensivt på Jörgen genom att hoppa och fjäska.
En hund som hälsar så här osäkert och överdrivet inställsamt tycker sällan om att människan hälsar tillbaks på samma sätt. Gör man det backar hunden ofta tillbaks, berättar Jörgen under hälsningsfraserna. En hund som inte är flockledare kommer ofta och hälsar flera gånger om dagen för att försöka ställa in sig. Medan hunden som helst ligger kvar i sin korg mest hela dagen och inte söker kontakt, ofta anser sig själv vara flockledaren och gärna tycks vänta på att husse och matte ska komma till den.
SOCIALA HUNDTYPER
Den här typen av hund och andra närbesläktade raser är ju oftast väldigt sociala med oss människor. De vill ofta både häl- sa och vara nära oss. Men efter en stunds intensivt hälsande tycker Jörgen att det är dags för Stella att varva ned, tar kontakt och börjar lyssna på honom. Han börjar med en kort dominanshandling genom att mjukt lägga handen på Stellas panna dvs en av underkastelsezonerna och för en stund går hennes flåsande andhämtning ned i varv. Men snart nog vill Stella iväg från Jörgen som hon uppfattar som alltför dominant och jobbig att vara med. Vad är du för en, tycks hunden säga med en blick på Jörgen. Jag försöker ju vara kompis med dig och du ställer bara en massa krav. Jag vill hellre vara med någon annan, en som inte ställer krav på mig. Stella får dock inte ge sig iväg, utan Jörgen kräver att hon ska vara kvar hos honom och lugnar ned henne genom att försiktigt klappa och smeka hunden.
En sådan här intensiv och lättstressad hund måste man lugna ned så pass att den kommer i balans och känner att det är okay att den här människan får hantera mig, berättar Jörgen och fortsätter direkt. Att jaga upp den här typen av hund med att cykla eller kasta saker får inte hunden i balans för att kunna kommunicera med den och be den att göra något.
När hunden har förstått att det enda jag i början kräver är lite passivitet och att det är så jag vill ha det och också accepterat det, då kan vi börja arbeta tillsammans. Hon kan då sätta sig ned och vara lugn och trygg. Är hunden trygg med att komma in och ta kontakt då har man kommit en bra bit på vägen i sin kommunikation med hunden.
AMSTAFFEN STELLA OCH JÖRGEN JOBBAR VIDARE
Stella kan belöningssystemen. När Jörgen ger ett kommando och hon utför det så väntar hon sig direkt en belöning från honom. När han jobbat en stund med hunden får ägaren rådet att försöka få ned Stellas stress, men inte genom att avleda den med annat, för det ökar bara på stressen, hässjandet och gnällandet.
Tala i stället om för Stella hur du vill att hon ska vara. Man måste våga säga till sin hund. Viktigt är att ha en bra men bestämd attityd gentemot hunden så att den känner igen sig och förstår vad du menar. Gör du det rätt behöver du inte heller ta i på något sätt gentemot hunden.
VALLHUNDEN
Nästa hund som Jörgen ska arbeta med är en vallhund och matten beskriver den kort så här.
Hon är på ett sätt ensam med mig och helt annorlunda är mina två andra hundar är med och flocken är samlad. Hon blir ofta stressad och uppe i varv när de andra hundarna är med. Svårt med hundmöten, men blir bara upphetsad inte aggressiv.
En mycket självständig hund. Vi har kört mycket Nose Work och klarat ett doftprov, tränar rally och hon är duktig på bägge. Hon kan vara mycket social och lite inställsam, men plötsligt kan hon backa ur om det är en kille som hon hälsar på och då börja morra. När Jörgen kollat lite på Tassa och haft lite inledande hälsningsfraser genom att beröra kontaktzonerna. så säger han sedan till matten att om Tassa blir osäker ibland på främmande män, beror det nog bara på att hennes mod brister lite.
Hon har ju inga som helst brister i socialiteten. Hon är lyhörd för kommunikation precis som de flesta vallhundar är och ska vara. Hon känner sig t o m trygg när jag nu hanterat henne bara ett kort ögonblick, säger Jörgen och fortsätter.
Det är ganska typiskt för vallhundsraserna att bli lite stressade när de är i flock. Det är ju inte ovanligt bland t ex schäfrar att de har svårt att se på när en annan hund utför fartmoment, då börjar den ofta att ljuda och gå upp i stress. Hunden som kommunicerar.
Gå fram och tillbaks med hunden så kan ni åhörarna titta på vad ni tycker att ni ser hos hunden, ber Jörgen och ber oss åhörare att titta på.
Vad är det som sätts igång hos hunden?
Vilka signaler ser vi hos hunden? Blick, kroppshållning, öronen, munnen? Hur har hon tränat den? En hund som man tränar i socialitet och lite allmänlydnad, där vill man snabbt se att kommunikationen kom- mer igång från hundens sida. Hunden får gärna gå vid sidan och kolla av föraren lite, slicka sig lite om munnen och rikta öronen mot föraren. Den typen av hund är en som kommunicerar med sin förare. När kommer min belöning. Hunden som går klockrent fritt följ från start går korrekt en stund och sedan kommer det ofta en signal från hunden om att den tycker att det är dags för belöning och det är det enda som har tickat igång hos den hunden. En sådan hund har kört klart på sju minuter och sedan brister lätt koncentrationen. Uthålligheten hos hunden ligger i grundidén om att vara social tillsammans med föraren. En duktig förare fångar lätt hundens uppmärksamhet och det ger i sin tur ett bra socialt samarbete och inte bara att hunden har en relation till den förväntade belöningen. Vissa hundar kan nästan klocka sina förare och börjar efter en viss tid att visa tecken på att ”nu brukar min belöning komma”, påpekar Thynell. Den typen av hund kan då t o m börja leta efter sin belöning genom att t ex sniffa på golvet för att kolla om föraren har slängt ut en godis. Träna som du tävlar. Vi kan också se detta på tävling med en hund som till att börja med går ett perfekt fritt följ, men efter en stund tappar koncentrationen bara för att den förväntade belöningen inte har kommit i rätt tid som den alltid brukar göra under träning. När detta inträffar kan vi ju säga att hunden mer har en relation med sin förväntade belöning än i samarbetet med sin förare.
Bättre kommunikation i ert gemensamma samspel. Prova när du tränar lite allmänlydnad om du kan få hunden att pendla lite mer mellan bubblorna aktiv och passiv underkastelse, då får du helt säkert mer kommunikation att spela med i ditt och hundens samspel. Impulssignaler startar upp aktivitet. När hälsningsfraserna är över testar Jörgen att gå fot med hunden och testar att sända lite impulssignaler via kopplet och via beröringen startar snabb kommunikationen upp mellan de två. När hunden nyfiket startat upp i aktivitet så kan Jörgen också driva på lite mer och kräva lite till i fotgåendet som han direkt får positiv respons på från testhunden som nu jobbar på riktigt bra.
SAMMANFATTNING VALLHUNDEN.
Innan det är dags att ta en kort bensträckare på söndagseftermiddagen inför de sista hundarna, passar Jörgen på att samman- fatta några av intrycken från den alerta vallhunden vi just få se honom arbeta med. Tassa är i grunden trygg i hanteringen, men kan visa vissa tecken på lite osäkerhet och då får man vara försiktigt så att man inte skrämmer den här typen av hund utan att tydligt visar att den kan känna sig trygg med mig. När Jörgen efter en stund stannar upp för berätta lite mer utförligt för både ägaren och oss åhörare, sätter sig Tassa vid hans sida och väntar ivrigt på nästa uppgift. Att hon gör på det viset beror, enligt Jörgen, på det sociala samspelet dem emellan som skapats av beröring via impulssignalerna från honom. Hade han bara godisbelönat, hade hunden snart börjat intressera sig för något annat. Jörgen jämför det med om han skulle instruera en av oss andra i någonting nytt och svårt så skulle den personen snabbt tappa fokus om han själv bara pratade på. Men om man sam- tidigt som man berättar och instruerar är socialt engagerad och ibland vidrör personen så svarar den också med ett starkare engagemang.
TRÄNA RÄTT FÖR ATT FÅ TILL UTHÅLLIGHETEN.
Tassa lägger sig gärna själv i passivitet för att inte framstå som en som sticker upp. Hos en hund som är lite känslig som Tassa så kan vi aldrig belöna bort hennes känslighet eller osäkerhet inför vissa saker. Vi måste hitta någonting annat som engage- rar henne mer, annars får vi bara en snabb uppgång sponsrad av många belöningar. Men snart kommer det att vända eftersom vi inte med den typen av träning får till någon uthållighet att tala om hos hunden.
ROTTWEILERN BIBI 8 ÅR.
När rottweilern Bibi gör entré får hennes matte en extra eloge av Jörgen för att den 8åriga tiken är i så fantastisk fin form. Päl- sen blänker och hon är verkligen väl musklad och i fin form. Skulle vi ha gissat åldern så hade vi alla i lokalen hamnat på ungefär hälften av hennes verkliga ålder. Hennes matte ger oss en kort beskrivning av sin hund.
Mycket aktiv och rolig att jobba med. Hon är oftast koncentrerad när vi arbetar, men kan också vara lättstörd och tappar då givetvis fokus på sin arbetsuppgift.
Okay, avbryter Jörgen. Då är vi där igen! Hur ska vi fånga hundens uppmärksam- het och att den väljer att vara med mig i stället för att scanna av allting annat runtomkring?
När du påkallar din hunds uppmärksamhet får du den en kort stund, sedan glider hon över i någon form av eget tänk, eller hur? Den här hunden visar först att den accepterar eller låtsas att gå in i passivitets- bubblan, men sedan går den över till sin egen bubbla. För att vara i den bubbla som vi vill att hunden ska vara för att vi ska kunna kommunicera och samarbeta, måste den få lite positiv press på sig. Om den inte känner det så har den här tiken tillräckligt gott självförtroende för att hitta på något eget.
Ibland gör hon som vi vill och ibland gör hon som hon själv vill och det beror på att vi inte har något styr på henne.
FRÅN TEORI TILL PRAKTIK.
Föraren går lite linförighet fram och tillbaks i klubbstugan och efter en stund ber Jörgen henne om att gå en sträcka till och avsluta den med ett mera bestämt ”sitt”kommando.
Efteråt kommenterar Jörgen vad han just sett med en kort sammanfattning.
I och med att du gick med en godbit i handen som din hund givetvis visste om, så hade hon redan från början låst sig på belöningen och inte på att vara social och samarbeta med dig. Men när du sedan avslutade med ett bestämt ”sitt” och ett krav på henne svarade hon med positiva signaler.
OMVÄNT LOCKANDE ELLER EXTERN BELÖNING
För att komma dit vi vill så kan man med en sådan här typ av hund prova på lite omvänt lockande eller en extern belöning. Hunden ska självklart veta att det finns en belöning. Men inte var och inte när den kommer utan den ska själv inse att den måste lyfta sig och bjuda till lite mer i samspelet för att komma till den eftertraktade belöningen, tipsar Jörgen föraren om.
Hunden måste få lära sig att du är lite mer bestämd. Du är ju väldigt snäll som hundförare och det är ju bra för det ska man vara. Men om man hela tiden är för snäll eller inte tillräckligt bestämd med sin hund har hunden ej heller någon anledning att komma in till oss och vilja vara till lags. Snäll ska man vara, men bestämd är en annan sak och då uppfattar också hunden att man är någon att se upp till. Min matte har koll!
Med en högtempererad rottis som den här klampar man dock inte in med dominanshandlingar för då hamnar hunden lätt i försvar, utan man smyger på kontakt och in med bestämmandet.
KONTAKT OCH SOCIAL TRYGGHET.
Jörgen startar upp med lite kontaktövningar med Bibi genom att stryka henne på kontaktzonerna och bl a mungipan. Efter en liten stund känner sig den stora hunden trygg med Jörgen, lutar sig mot honom och gör sig hela tiden allt tyngre. Här trivs hon att vara och är trygg och socialt säker och jag måste än en gång berömma hennes matte för det märks så tydligt att den här hunden har haft och har ett bra liv och är genomtrygg.
DOMINANS
Efter att ha provat med lite impulssignaler på rottisen testar Jörgen med ett lätt med bestämt tryck på underkastelsezonen mitt på huvudet. Hunden svarar snabbt med att gäspa och slicka sig om munnen. Efter ytterligare någon sekund tiken på beröring- en med att visa att den är redo för aktivitet och frågar liksom Jörgen, ”okay vad är det du vill att vi ska göra”. Jörgen påpekar här att han behövde aldrig be hunden om aktivitet utan den slog själv om strömbrytaren och frågade! Man behöver dock inte gå via dominans genom att beröra underkastelsezonen, utan man kan också vid enstaka tillfällen pröva att försiktigt beröra hunden med några strykningar på kontaktzonen i mungipan och se om hunden svarar på den inviten. Den här rottisen klarar helt klart av en stor press och belastning av sin förare, berömmer Jörgen. Matte tycker själv att hennes hund under den korta träningen med Jörgen har blivit mer alert. – Ja, svarar Jörgen. Hon har redan på den här korta tiden börjat lära sig lite mer om det sociala spelet och uppskattar det. Det finns absolut ingen hund som tar illa vid sig av den här sortens övningar. Snarare tvärtom eftersom det är så här hundarna agerar själva med varandra.
SOCIAL TRÄNING OCH BERÖRING STÄRKER SJÄLVFÖRTROENDET
Med den här typen av social träning, beröring och kommunikation finner även vekare och svagare hundar styrka och självförtroende. Lite mer påstridiga hundar hittar förhoppningsvis lite mer stabilitet och känner kanske mer sällan att de behöver gå in i försvar. Det fungerar på de allra flesta hundar, men självklart finns det alltid undantag, säger Jörgen. Inte hoppa. Rottistiken och den är ju som sagt inte liten, tycker om att hoppa på människor för att hälsa. För att träna bort detta visar Jörgen föraren hur han genom att när hunden hoppar sträcka kopplet rakt upp och när hunden ger med sig släpper han direkt efter. Hunden provar givetvis sin invanda hälsningsfras 23 ggr till, men får snabbt samma bestämda svar. Innan hunden hinner pröva ytterligare en gång är Jörgen där och sänder en signal om att ”jag har redan talat om för dig att du inte får hoppa på mig” och när hunden då visar att den förstår ger han lättnad och låter rottisen utföra något annat som den kan belöning för.
VÅGA STÄLLA KRAV.
Efter några övningar är det viktigt att låta hunden få vila och ta till sig det nya. När vi har tränat på detta ett par gånger så blir ju följden att hunden när vi sedan gör om övningarna nästa gång snabbt kommer att söka upp dig för att vara med på den aktivitet som den då förväntar sig att du som initiativtagaren tänker bjuda på. Hunden blir då ivrig att få vara med dig eftersom den ser upp till dig som en stark individ. Socialiteten mellan er ökar hundens intresse för att vara med dig. Du kan komma hur långt som helst med din rottis, berömmer Jörgen. Men du måste våga ställa större krav på henne!
SIST MEN INTE MINST
Dagens sista hund som Jörgen och vi ska få träffa är en 1årig bordercollie som ägaren fick hem när den var ungefär 6 månader och då hade den bott i hundgård. Enligt sin matte har hunden mycket egna projekt för sig och kan ha lite svårt för nya miljöer och människor. Herr Thynells första intryck av den här hunden är att den verkligen inte är någon mespropp och anstränger sig inte alls för att försöka fjäska för honom. Att den inte bryr sig om att ställa sig in eller fjäska för mig kan helt klart bero på dess första månader i hundgård. Där behöver man ju inte vara social med människor. Försvarsbubblan. När Jörgen börjar hantera hunden känner den sig direkt pressad och är enligt samme man nära att gå in i sin försvarsbubbla och därför släpper han direkt på trycket.
Det gäller att vara med och läsa signalerna, för vi vill som sagt absolut inte ha in hunden i försvar. Det gäller i stället att verkligen jobba in sig till ett förtroende mellan oss långsamt och mycket försiktigt. När hunden känner sig bekvämare så lägger Jörgen på lite dominans, till vilket hunden svarar med att titta bort och i det här läget har den inte bjudit in till att vara till lags aktivt utan pendlar mellan underkastelse och försvar. Här propsar inte Jörgen på någon socialitet utan låter hunden själv få vänja sig och känna sig trygg i situationen och de enkla övningarna och hunden kom- mer snart över på rätt sida. Ge hunden tid att smälta intrycken. Ger man hunden lite tid att smälta intrycken och inte går för fort fram så kan man lära den att bli mer social, tryggare i mötet med människor, andra hundar och miljöer. Men man måste fort- farande vara bestämd med en sådan här hund och tydligt tala om vad som gäller, annars går den lätt runt och fortsätter som tidigare att tro att det är den som måste fat- ta en massa svåra beslut och det leder till en osäker hund som då lätt i stället kan hamna i försvar igen. Den tuffaste i hundens värld att träffa är husse eller matte eftersom det är de som ställer kraven. Matten frågar om varför hunden ibland beter sig mot andra hundar, är hon rädd eller aggressiv? Jörgen sedan om att han kan omsätta sina teorier i praktiken. Han får hundarna med sig och dit han vill med enkla signaler och impulser.
Men allt brukar ju se enkelt ut när en duktig hantverkare jobbar på, eller hur?
